Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9, september 1903 - Indianskt trolleri. Fri öfversättning för Varia af Chicot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svar, men han satt där, betraktande
den rysande linien af unga krigare och
Målade Ormens sneglande ansikte. Det
var Sargent, som svarade.
»Åh, lätt* nog, hvad det beträffar.
Koateayerna,* som bo där på kusten
och ha litet handel med kinesiska och
japanska båtax, som lägga till vid
Vancouver, äro goda vänner med dessa
indianer. De besökte reservationen
här förra månaden. Så att det är utan
tvifvel på det viset han fått sina
troll-blommor. Men ni och Leroy förstöra
alla mina illusioner, miss Campbell»,
fortsatte han skämtsamt. »Jag skulle
ha befunnit mig i en förfärlig och
nöjsam fasa nu, om ni inte hade
förklarat allt så fintligt.»
Miss Campbell skrattade åter.
»Verkligen, det är för mycket — bra, på
mitt ord, om inte den kanaljen hade
en sådan fräckhet.»
Sargent stirrade indignerad på
Målade Ormen, som ställt sig midt
framför miss Campbell och var bokstafligen
dansande af raseri och pratade och
viftade vildt med armarna. Bakom
och höjande sig öfver honom stod
trollkarlen Pipskaft med burken ännu i
händerna och ett spöklikt elakt uttryck på
sitt utmärglade, gamla ansikte. Det
var första gången han synbarligen tagit
någon notis om besökarne, och hans
uppmärksamhet var mycket obehaglig.
Målade Ormen fortsatte sitt pratande.
»Den där är då den mest
pratsamma gök jag nånsin skådat»,
anmärkte Sargent, fundersamt och trött.
»Hväd i fridens dagar är det han
muttrar om nu, Riel?»
Halfblodets ansikte hade nu blifvit
askgrått, och han vred händerna ut
och in. Det låg en liten klagande ton
af fruktan i hans röst, då han talade.
»Han säger, att Pipskaft är en stor
trollkarl och att Manito är vredgad för
att de hvita inte frukta honom. Han
säger, att den store Anden sändt
honom ett budskap om det tillkommande,
hvilket han skall visa, och om napiake
och de andra blekansiktena inte tro,
att åskans gud — —»
»Åh, be honom dra åt fanders med
sin åska», afbröt Sargent hastigt.
»Och se här, Riel, säg den gamle
gossen, att om han fått något särskildt
budskap om det tillkommande, att
skynda på och säga oss hvad det är,
ty vi måste tillbaka till reservationen
i kväll.»
Riel vände sig till indianen.
»Allt är bra, o store fader. Den
hvite mannens hjärta är fruktande.
Han vill veta, hvad den store Manito
har sagt och ber, att det inte må bli
ondt. Han är mycket rädd och vill
betala bra.»
Sir Robert och indianagenten befunno
sig i ett lifligt samtal.
»Då, så vidt jag förstår, förenar
denne remarkable indian,
medicinmannen Pipskaft, i sig de två krafterna
både af »Medawin» och »Jesukarvin»,
trollkarlen och profeten. De lärde.ha
mycket kommenterat den frågan.
Naturligtvis vet ni, att de indela det
indianska trolleriet i tre distinkt skilda
afdelningar och det–––-»
»Hallå, Campbell, inte så på
dju-petl» afbröt Sargent. »Tolken säger,
att vi ha att emotse något riktigt
hårresande den här gången. Och om
någon är färdig med en lätt och kvick
lösning däraf, ska jag be, att han vill
hålla sig lugn och låta mig fä
upp-lefva en genomgående skräck. Hallå,
hvad göra de nu?»
Höfdingarne hade brutit cirkeln vid
elden och makade sig tätare på hvarje
sida, lämnande en öppen plats emellan
sig och den lilla gruppen af hvita.
Trollkarlen Pipskaft hade satt sig nära
elden, i midten af den öppna platsen
och bredvid honom stod Målade
Ormen. Vid en gest af den förre gick
den unge mannen till ingången af
tältet, återvändande med ett kärl våt lera,
hvilket han ställde framför fadern.
Sedan satte han sig bland de tätt
sammanträngda unga krigarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
