Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9, september 1903 - Den förnäma romarinnan under kejsar Augusti tid. Af G. Boissier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ia. tid gjoide en tillfällig häntydning
|arpå. Tacitus låter oss t. ex. få
reta., att i några politiska kretsar, där
lägra missnöjda poeter hade läst upp
lägra verser mot kejsaren, fruntimmer
voro närvarande på samma gång som
män. För öfrigt berättar han oss, att
questorn, som kommit för att meddela
Thracéas befallning att dö, fann honom
midt uti en talrik församling af
framstående män och kvinnor, där han
talade om själens natur och om dess
skilsmässa från kroppen.
Hvar höllos nu vanligen mondäna
samkväm? Det känna vi ej, ty det
romerska hemmet, sådant som vi
känna det, äger ingenting, som liknar
Arthénices blå kammare eller madame
Geoffrins salong. Det mest sannolika
härutinnan är, att husets härskarinna
under vissa timmar på dagen låtit flytta
till Atrium den stol (cathedra feminea),
som var reserverad åt henne. Det var
där, uti denna med tak försedda gård,
där alla husets rum mynnade ut, som
fordom, på Lucretias och Comelias
tid, matronan satte sig för att kunna
hafva ett öga på sina tjänare och
öfver-vaka deras arbete.
Vid den tidpunkt, där vi befinna
oss, har hon ej sådana där
allvarsamma husliga bekymmer; hon väntar helt
enkelt på de personer, som skola
komma för att besöka henne.
Det nya härvidlag är, att det bland
dessa personer finnes så väl män som
kvinnor och till och med män, hvars
sysselsättning består uti att på detta
sätt gå från den ena damen till den
j andra. Martialis, som ofta träffat på
dylika herrar, kallar dem sprättar, (bel*
lus homo), och han åstadkommer ett
j mycket lyckadt porträtt af en sådan.
»En sprätt», säger han, »är en man,
hvars hår är deladt medelst en
mycket rak bena, en man, som ständigt
doftar af parfymer, som gnolar på
visor från Spanien och Egypten, som
I rycker på sina armar på ett
fullkom-komligt taktmässigthela da-
gen i ända sitter kvar i en stol hos
någon dam och alltid har något att
hviska i hennes öra, som känner till
allt skvaller i Rom och kan säga er
namnet på den kvinna, uti hvilken den
eller den är betagen, eller hvilka
samkväm som en sådan person besöker —
och som slutligen kan från böijan till
slut upprepa hästen Hirpinus1 stamträd.»
Se där hafva vi just typen af en
mycket värderad man, hvars besök med
otålighet bör vara väntadt af damerna.
Vid denna tid liksom under
ader-tonde seklet i Frankrike var
middagsmåltiden det mest väsentliga uti det
mondäna lifvet. Fram emot dagens
åttonde timma (ungefär kl. tre efter
middagen) voro dagens göromål och
affärer afslutade, domstolarne stängda,
och hvar och en gick för att taga sig
ett bad. Detta var en mycket viktig
sysselsättning, ty termerna inbegrepo,
såsom man vet, icke allenast varma,
ljumma och kalla bad, bassängbad,
där man kunde simma, och badstu,
där man kunde svettas, utan äfven
kroppsöfningar och förströelser af
möjliga slag.
Strax efter badet korn middagsti1®’
man (mellan kl. fyra och fem).
dagsmåltiden var i R0m det ange®ä’
maste ögonblicket under hda d»getV
det ögonblick, såsom Cicero säger.
man verki,gen lefde tillsamnia0s *®e£
sina vänner (conviviutn __ °c”
vivcre). al
domlighet och
ställame med myck.„ Qe ga®,C H nog’
grannhet påpeka 0msorg °° tt
romaren gick att * °*s är, a c i
staden han alltid ,a middag -ed
sier. En . °£ ‘
sig. En grek afa.ii-**1>
falla
aldrig ha
på denna *h
-kvinnan gick alcW’ ty 5en
och hon skulle t, 8 Ut frin s,t
på att uppträda ro<inat vid
hvi,lkf ej ‘illhörde i^kap «*£ „
Från och med T^s j
kVmnan f4tt tilltr «*’
Qe till »n fe6’1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
