- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 6 (1903) /
538

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9, september 1903 - Den förnäma romarinnan under kejsar Augusti tid. Af G. Boissier

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

intog hon där förnämsta platsen, och
allt, som vidtages, är för hennes
räkning. Man öfvervakar sig själf
mycket noga och man kläder om sig för
att behaga henne. När männen äro
ensamma för sig, så afhandlas och
diskuteras allvarliga saker, men när de
äro tillsammans med damer,
konverserar man. Det är om den mondäna
konversationen, som Seneca yttrar att
den med största lätthet öfvergår från
det ena ämnet till det andra, och att
den ytligt berör allting utan att
grundligt afhandla något. Intet ämne är
bannlyst från konversationen. Sedan
några år tillbaka äro ej kvinnorna
endast hänvisade till hemmet, ty de hafva
förvärfvat privilegiet att sysselsätta sig
med allt liksom männen. Man talar
någon gång om politik, men mera ofta
om litterära ämnen. Juvcnalis har
gjort en beskrifning öfver en skön,
intellektuellt begåfvad kvinna, hvilken,
från och med det ögonblick då hon
lagt sig till bordet, på det mest
hemmastadda sätt gör sina jämförelser
mellan Homerus och Virgilius. Hon
tyckes vara en pedant, ty man kunde
möjligen tro, att det vanligtvis vore
fråga om mera lätta ämnen och att
man snarare talade om »konsten att
älska», om Ovidius, som nyss hade
uppträdt, och att man reciterade de
sist synliga verserna af Propertius.

Under dylika angenäma samtal gingo
timmame fort, måltiden förlängdes, och
man skildes ej åt, förr än natten var inne.

Före denna tid var det förenadt med
fara att passera genom den mörka och
ödsliga stadens gator, och man vet,
att mer än en, som i glädtig
sinnesstämning återvände hera från en god
middag, råkade ut för att blifva
mördad i något gathörn-, men sedan
kej-sar Augustus hade inrättat tre cohorter
af nattväktare, hvilka patrullerade under
natten för att släcka utbrytande eldsvåda
och arrestera mördare, kunde hvar och
en begifva sig utan fruktan till sitt hem.

*



Vi hafva varit vår romarinna
följ-aktig på promenaden, på teatern och
hos hennes väninnor. Låt oss nu
återvända med henne till hennes hem och
familj, och försökom att kasta en blick
på hvad hon där gör och huru hon
där tillbringar sitt lif.

Under den goda tidsepoken satte
man på en romarinnas grafvård de
ord, hvilka, såsom man trodde,
inne-höllo det mest grannlaga erkännande,
som man kunde göra henne:

»Hon stannade hemma hos sig och
spann ull.»

Detta beröm eller erkännande
upphörde romarinnoma snart att göra sig
förtjänta af, oaktadt man genom
traditioner eller vanans makt fortfor att
inrista detsamma på några grafvårdar.
Redan strax efter puniska krigen
beklagar Lucilius sig öfver, att de hitta
på alla möjliga förevändningar för att
kunna lämna sina hem. Hvad
beträffar att spinna ull, så var äfven detta
en vana, som delvis var försvunnen.
De, hvilka ej helt och hållet afstodo
därifrån, gjorde detta för att gifva sig
ett visst utseende af att bibehålla gamla
sedvänjor och för att förvärfva ett
bättre rykte. Det var emellertid
för-gäfves, som kejsar Augustus affekterade
att ej bära andra kläder än dem, som
hans hustru och dotter hade gjort med
sina egna händer, ty man kan ej blifva
varse, att några just följde hans
exempel. Han lyckades nämligen aldrig
att återföra forna seder och bruk på
modets tinnar.

Men om, i allmänhet taget,
roma-rinnan ej mera spann sin ull i Atrium,
så funnos dock andra sysselsättningar,
hvilka hon ej kunde undandraga sig.
Hon vara maka och moder, hon hade
barn, som hon måste uppfostra, och
en make, med hvilken hon skulle idka
sammanlefnad.

Om man får sätta tro till Tacitu$y
så sysselsatte barnen henne föga.

»Knappast voro de komna till
världen,» säger hän, »förrän de anförtros

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:59:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1903/0543.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free