Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9, september 1903 - Litteraturkrönika. Af Hellen Lindgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteraturkrönika.
Känslan af att genom
sommarmånadernas ledighet ha en hel vagnslast af böcker
att anmäla är tämligen otreflig, helst som
ett visst antal rader omöjligen kunna
uttänjas till det oändliga. Ibland är man
frestad att säga: puh, så mycket böcker;
men åtskilliga ha verkligen varit af mycket
glädjande art i sommarhettan. Så har det
varit ett sant nöje att repetera Dicken’s
Pickwick klubben (Beijers bokförlag). H vem
säger icke med den odödlige betjänten Sam
Weller: Hurra för Pickwickama. Det finns
till och med en nästan hemsk anekdot, att
en dödskandidat på sjukhuset, när boken
först utkom i ett engelskt veckomagasin,
önskat, att han skulle lefva länge nog för
att läsa slut på romanen. Bland öfver*
sättningslitteratur i romanväg bör man
framför allt icke öfverhoppa Välgörarinnan
(Fr. Skoglunds förlag) af en anonym
engelsk författarinna, som lyckats att på ett
dråpligt satiriskt sätt af bilda tafior ur tvänne
skilda världar, den engelska rika
medelklassen och den pommerska
landtjunkar-klassen. Originellt är också bokens
uppslag, en ung flicka, som blir plötsligt
förmögen genom testamente och besluter att
inrätta ett pensionat, där hon fritt skall
underhålla äldre ogifta damer, som af
hård-händta existensomständigheter bedragits
på lifvets lycka. Hennes barnsliga
drömmar om, att hennes landtliga eldorado skall
mottagas med tacksamhet och glädje af
hennes skyddslingar, för hvilka hon vill
göra allt, bli på det bittraste sätt svikna.
Det lilla kvinnliga menageri, som hon
lyckats få ihop, är skildradt på ett
öfver-Lägset bitande sätt och dessutom med myc-
ket godt humör, likasom den unga ideali
stens tankar och känslor just ha prägeln
af tro och oskuld, en kärlek som först i
allra sista hand vill tänka argt, hvilket alltid
är förfriskande. Förfriskande är också
boken Kardinalens snusdosa af Henry
Harland (Fahlcrantz & C:o), en kärlekshistoria,
berättad med utsökt finhet^och grace, där
mycken vårdoft och vårpoesi ligger
utbredd öfver hjälten-författarens svärmeri för
den ädla hertiginnan. En präktig
kardinalstyp och en dito italiensk bondkvinnas
typ bilda i en slutscen i boken ett par
tablåer, som visa, att författaren äfven är
mäktig att anslå andra toner än de glada
och lekande. Kiplings nya arbete Utan
trdd (Hugo Geber) hör visserligen icke till
hans förnämsta, men hans> stil har alltid
detta hemlighetsfulla behag, ett je ne sais
quoi, en intensitet, som är elektriserande.
Man tycker alltid, att han drar på något
sällsamt flerdubbelt lifskapital, den mannen,
om det nu kan vara indisk solglöd, som
syrsatt hans blod, eller något annat
trolleri. Och något i samma genre kan sägas
om Ruskin, af hvilken en ny bok, på
svenska kallad, Huru vi kunna göra vdr lycka
eller hindra den, öfversatts till vårt språk
(Hugo Geber). Den innehåller tankar om
arbetet och dess välsignelse, som äro alla
rättskaffens arbetare tillägnade. När
Ruskin moraliserar, behöfver man icke frukta
att somna vid någon tråkig katekesmoral.
Här uppträder han ganska ofta som den
ljungande domedagspredikanten, hvilken
läser lagen för litet hvar af oss, fattig eller
rik, arbetsgifvare eller arbetare. Och så
onådiga läxor ha aldrig de engelska högre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
