Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10, oktober 1903 - Personer och händelser. Af O. H. D. - Renans staty i Tréguier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningen med ständig efterhängsenhet. t
Sanningen är döf och kall och låter icke
beveka sig af vår ifver.» Därför måste vi
kunna vänta; »måhända finnes till slut
ingenting, eller, hvem vet, kanske sanningen
är sorglig nog?» »Hvad som varit är hvad
som skall vara», säger Predikaren, och
därför tjänar det icke mycket till att göra
sig sådant hufvudbry endast för att byta
ut den ena é villfarelsen mot den andra.
Uppenbarar sålundaMet
öfversinnligaingenting, så uppenbarar
i stället fysiken,
kemien, astronomien,
geologien så
mycket mera, och huru
många problem
skola icke med
deras tillhjälp vara
lösta om några
tiotal år.
Vetenskapens framtid är
be-tryggad, ty i »den
stora
vetenskapsbo-ken lägges allting
till och går
ingen-ing förloradt;
villfarelsen däremot
grundar intet, och
intet misstag
räcker långt». Vi
kunna fördenskull
dö med lugn i
känslan af vår
gemenskap med
mänskligheten och i tron
på framtiden.
Naturligtvis skola onda
dagar också
komma. > De moraliska
värdena sjunka, det
är säkert; uppoff
ringsförmågan
nästan försvinner;
man motser den
dag, då allt skall
vara inordnadt i
fackföreningar, då den organiserade
egoismen skall ersätta kärleken och
hängifvenhe-ten. Vår tid har skapat allt mera fulländade
materiella verktyg, utan att märka, att dessa
verktygs användande förutsätter en viss
grad af moralitet, samvetsgrannhet,
själf-förnekelse. Men lika godt, mänsklighetens
tillgångar och utvägar äro oändliga, och
evighetens verk skola fullbordas, utan att
de lefvande krafternas källa, som väller
fram i dagen, någonsin utsinar.
Vetenskapen skall i synnerhet förvåna oss med sina
uppenbarelser, hvilka skola sätta rummets
och tidens oändlighet i sta1 -1* *n
mager skapelselära, som i< 1 al-
ler ett barns fantasi.»
»Är för öfrigt det behof af ett evigt
medvetande, som plågar oss, en simpel inbill
ning? Nej, nej. I dylika frågor är ett
uttryckligt förnekande lika djärft som ett
bestämdt bejakande. De parallella linjerna
skola mötas i oändligheten; religionen är
sann inför oändligheten. Då Gud skall
vara fullständig, skall han också vara
rättvis. Jag är öfvertygad om, att dygden till
slut ändå skall befinnas ha varit den bästa
delen, trots alla gäckerier från dem, som
påstå sig vara
bättre underrätta
de. Förtjänsten är
att framhålla
plikten i trots af
uppenbar motsägelse.
Vore dygden en
god
kapitalplacering, skulle
afiars-männen, som äro
mycket sluga, för
längesedan märkt
detta och skulle
alla vara dygdiga.
Nej i tingens
ändliga ordning är
dygden en dålig
placering, men i
oändligheten
utplånas motsägelserna, negationerna försvinna.
Ingenting i värl
den bevisar, att ett
centralt
medvetande, en världssjäl
finnes, men
ingenting bevisar heller
motsatsen. Vi
varsebli i hela
världsalltet intet tecken
till afsiktlig och
öfverlagd
verksamhet. Man kan på
stå, att under de
tusentals
århundraden världen stått, ingen verksam hetsyttring
af detta slag förekommit. Men tusentals år
hundraden äro intet i oändligheten . . .
Hvad vi kalla den oändliga tiden är
måhända blott en minut mellan två under.
»Vi veta icke», se där det enda säkra och
klara vi kunna säga om hvad som ligger
bortom det ändliga. Låtom oss fördenskull
ingenting frukta, ingenting försäkra, men
låtom oss hoppas. Låtom oss bevara en
plats åt musiken och rökelsen vid
likbe-gängelsen. En ofantlig sänkning af
moralen och kanske äfven af intelligensen
skall följa på den dag, då religionen
försvinner ur världen. Vi kunna undvara
religion, så länge andra ha den i vårt ställe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
