Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10, oktober 1903 - La Pulperia de la Pampa. Bilder från Argentina af Carl M. Hårdh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kännes på det märke hästen har
in-brändt på länden. Och för att
illustrera det, tager gauchon upp sin knif
och ristar med skicklig hand det
ifrågavarande kännetecknet. Alla traktens
märken har han inpräntade i sitt
huf-vud, och när han ser ett nytt,
glömmer han det aldrig mer.
Det galler, som är placeradt mellan
handelsbetjänten * och kunderna, är
mycket solidt och, för större säkerhets skull,
KN DISTINGERAD GAUCHO.
förstärkt med tjocka bräder, som på
ett ögonblick kunna afstänga den
viktigaste delen af boden. Denna har
visserligen två ingångar, men den ena,
den bakre, är alltid stängd och
upp-låtes blott för någon hög personlighet
eller intim vän.
Detta kommer sig egentligen inte
därutaf, att »las gauchos» skulle vara
dåligt folk; i normalt tillstånd äro de
mycket fredliga och fogliga. Men då
spritångorna äro uppe, kommer
stridslusten på dem, och handen är ej trög
♦t gripa till den långa knifven (el
faeön), som sitter instucken inom
lif-bältet på ryggen. En min vän har i
saken berättat mig en historia, som
målar dem förträffligt.
Han reste en dag till häst, och som
han inte hade vidare brådtom och
värmen var tryckande, gjorde han halt
under några träd i närheten af en
»pulperia», band sin häst, slog sig ned
i gräset och somnade. Han blef väckt
af 3 eller 4 skott. Vid inhägnaden
till »pulperian» såg han två sadlade
hästar och ej långt ifrån dem två
gauchos. Den ene stod orörlig och rökte.
Den andre höll i vänstra handen sin
faeön och i den högra en revolver,
utmanande till strid på lif och död
utskänk-ningsställets ägare, dennes hustru och
bodbetjänt, drängen och »hela
världen».
Då min vän reste sig upp, fick den
rasande syn på honom och kom emot
honom. Nu var min vän ej blott en
skicklig ingeniör, utan förstod sig också
på fäktning, boxning och andra
färdigheter, som kunna vara bra att känna,
då man kommer ut ibland hvad folk
som helst. Han gjorde sina
reflektio-ner i sådan hast, som ögonblicket
kräfde. »Om jag drar min knif»,
tänkte han, »är det mig till föga nytta
gentemot gauchons långa faeön, som
nog i rappet sprätter upp magen på
mig. Stiger jag till häst och söker fly,
hinner han med sin bättre häst snart
upp mig och ger mig ett stick i ryggen.
Det återstår ingenting annat att göra,
än att låta honom komma nära och
ge honom hvad dä bäst kan passa,
måhända en spark i magen, helt
enkelt.»
Så reste han sig upp och iakttog en
afvaktande hållning.
På tre stegs afstånd gjorde gauchon
halt och hälsade höfligt.
»Min vän! Vill ni ej göra mig det
nöjet att dricka ett glas med mig?»
»Min vänl Nöjet skulle vara å min
sida. Men», tillade han, i det han
såg på sin klocka, »har jag sofvit allt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
