Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10, oktober 1903 - La Pulperia de la Pampa. Bilder från Argentina af Carl M. Hårdh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LANDTFOLK PÅ EN KAPPLÖPN1NGSDAG.
för länge och måste
fortsätta min färd. Jag har
angelägna saker att göra.
"Vi få lämna glaset till
en annan gång.»
ȁh! Bara ett litet
glas. Det går på en
minut.»
»Nej, det går inte,
min vän. När man
dric-Icer, skall man dricka
med besked. Och när
man har ett arbete, måste
man göra det. Jag
försäkrar, att jag är
ledsen öfver att ej kunna
göra er sällskap.»
Gauchon, som rökade,
tyckte nu, att han borde
yttra sig, och säger:
»Men låt då herrn vara i fred.
Förstår du inte, att han har att göra!»
»Ah! Har han att göra! Låt oss
gå då!
»Farväl, min vän!»
»Farväl, min herre! Hoppas att vi
snart ses igen!»
»Det göra vi nog. Adjö!»
Vi stego alla tre till häst och
skildes åt, de båda gauchos och jag, som
om ingenting händt. Det är svårt att
vara större bråkmakare än hvad
gauchon är; men det är ock omöjligt att
vara mera lättledd, mera barn än han.
Hvad som mest förskräckt värden
var, att utskänkningslokalen var
alldeles tom, till följd af tiden och värmen
på dagen. Om det hade funnits folk
där, skulle den rusige alls inte brytt
sig om värden. Men bäst var det som
det gick, ty om andra varit närvarande,
hade det blifvit bråk af med någon af
dem. Och så hade de andra bildat
ring omkring slagskämpama, af hvilka
den ene åtminstone fått bita i gräset
och den andre ta’ till flykten, med
åskådarnes hjälp. »Segraren» skulle
dagen därpå kanske ha svårt för att
fundera ut, hvarför och på hvilket sätt
han bragt en medmänniska om lifvet.
Och jag tror, att han t. o. m. skulle
ångrat det.
Det vill säga, en lätt grad af ånger,
inga samvetsförebråelser. Om gaucho’n
icke sätter värde på sitt eget lif,
hvarför skulle han då göra det med
nästans.
Jag har ute på »campen» haft som
kock en f. d. soldat, hvilken såsom
liten blifvit upptagen af en bättre
familj (till blifvande tjänare) och af denna
fått någon undervisning. Det är väl
antagligt, att han varit allt annat än
korrekt, eftersom han vid 40 års ålder
ej hunnit längre än till soldat. Men
öfversten vid hans regemente
försäkrade, att i hela bataljonen fanns det
ingen soldat så plikttrogen och
tjänstvillig som denne, och framför allt
ingen, som kunde mäta sig med honom
i kokkonsten. Under de få dagar jag
hade honom i min tjänst, lärde jag
också att värdera honom i nyss nämnda
stycken.
En morgon syntes på fältet en grupp
af ryttare, som styrde rakt på mitt tält.
Det var en löjtnant och fyra soldater,
som kommo med order att häkta min
kock. Cura hette han. Löjtnanten
bad så mycket om ursäkt, hade en
annan kock med sig och förklarade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
