Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10, oktober 1903 - Romeo och Julia 1903. Skiss från Italien af Gustaf Janson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jade han, men grefve Dario lät honom
ej fullborda sin mening.
— Ett ögonblick, min gosse, ett
ögonblick I af bröt han och tillade
värdigt: — Jo just du. Det är icke blott
din plikt mot dig själf för att icke
nämna mig, utan äfven mot dina
förfäder. Du har fått bördan af ett stort
namn att bära genom lifvet, det är
din skyldighet att bära det på ett
värdigt sätt. Och när jag nu å min
sida hjälper dig att göra det, bör du
vara mig tacksam därför. — Jag
återvänder till berättelsen.
Löjtnant Angelo satte sig upprätt i
stolen och lyssnade med framåtböjdt
hufvud, men hans besvärade min
utvisade, att han ej gjorde det gärna.
— Då min far på samma sätt som
jag just nu och nästan i samma
ordalag underrättade mig om den lycka,
som skulle falla på min lott, mottog
jag den — jag måste till min skam
erkänna det — på ett allt annat än
tillbörligt sätt. Jag var Öfver öronen
förälskad i den sköna Giovanna Marino,
numera mistress Baker, mannen
drif-ver någon slags affärsrörelse i New
York eller Boston, eller hvad stället
heter. Jag var som sagdt, varmt fästad
vid Giovanna och hon älskade mig.
Jag svarade också nej till min fars
lika kloka som välvilliga förslag, i
första uppbrusningen betraktade jag
det nästan som en förolämpning.
Grefve Dario gjorde ett uppehåll
lagom långt att låta orden verka på
sin åhörare, därefter fortsatte han i
en ton, som blott genom sin milda
trötthet borde af hålla sonen från
möjliga motsägelser.
— Det skall du utan tvifvel göra,
när jag nu underrättar dig, att den
rike entreprenören Cavalletto för
närvarande delar min åsikt, att det mest
passande parti, som kan afslutas, är
mellan dig och hans dotter Marguerita.
Du har ju sett henne och vet, att hon
ej är oäfven i stor toalett. Grått
kläder henne särskildt och så snart ni
blifvit gifta, bör du råda henne att
undvika alla höga färger, hon har en
besynnerlig svaghet för sådana.
Löjtnant Angelos drag uttryckte ej
längre uppmärksamhet utan en
blandning af hånfull medömkan och kallt
förakt.
— Jag, sade han ansträngd t. —
Menar du, att jag skulle afstå från
Virgilia? Aldrig.
— Nåja, Cavallettos äro vanliga
uppkomlingar. Gud vet om inte
gubben varit simpel murare från början.
Men hans förmögenhet belöper sig till
tio å tolf millioner, jag har gjort mig
noga underrättad däiom, ty en
Buon-marito inlåter sig icke på hazard i
viktiga frågor. Och när man blott
äger en enda son, kan man aldrig
vara nog försiktig. För resten är
Ca-valetto en kling med endast två döttrar,
och så är han mycket sjuklig.
Summan af saken blir en vacker hemgift
genast och minst fem millioner inom
en ej allt för aflägsen framtid. Som
du hör uppväga fördelarne
olägenheterna, ett plus uppstår till och med.
Ocb jag skall gärna åtaga mig att
förvalta pengarne åt dig, jag äger ju stor
vana, hvilket du däremot saknar.
— Och Virgilia, som älskar mig?
— Hon får trösta sig. Tro mig,
min gosse, kvinnorna trösta sig alltid
förr eller senare, vanligtvis förr.
— Men jag då?
— Du får ju millionerna.
Löjtnant Angelo betraktade noga
sin far. Dennes lugna svar på sonens
andlösa frågor visade, att han
öfver-tänkt alla svårigheter och fattat sitt
beslut, han skulle förblifva obeveklig
och hvarken höra eller taga skäl.
Löjtnanten var alldeles för mycket romare
att ej veta, hvad ett rikt giftermål
ville säga, men han tillbad den vackra
Virgilia Fradini och var förvissad om
hennes genkärlek. Att han, som
endast egde sin blygsamma lön, hvilken
han till på köpet nödgades dela med
fadren, aldrig skulle kunna tänka på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
