Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10, oktober 1903 - Romeo och Julia 1903. Skiss från Italien af Gustaf Janson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nes beundran öfverskred visserligen
hvarje gräns, men det var ju ej ur
vägen att öka den ännu mer. Med
det beslutet somnade han i sin enkla
järnsäng och hviskande namnet
Virgi-lia vaknade han nästa morgon nöjd
med sin värld och betydligt nöjdare
med sig själf.
En halftimme efteråt begaf han sig
på sin vanliga morgonpromenad snedt
öfver Piazza Colonna och utefter Corson.
Den lilla smala gatan, som romarne
envisas att finna stor och bred, badade
i det klara solljuset, och aftonens
larmande trängsel var förbytt i stilla
lugn. I hörnet utanför bröderna
Boc-conis stora affär arbetade skoputsarne
flitigt och enstaka, samtalande grupper
stodo här och hvar, men det fanns
intet ovanligt däri, romare ha alltid
godt om tid.
Löjtnant Angelo dref i sakta mak
uppför venstra trottoaren, som här vid
Corsons mest trafikerade del är så smal,
att två personer knappt kunna gå
bredvid hvarandra därpå. Utanför Aragno,
»hela Roms» samlingsplats, nickade
han åt ett par bekanta och funderade
ett ögonblick på att intaga sitt
förmiddagskaffe i deras sällskap. Men
så erinrade han sig, att de fem soldi
en kopp kostade skulle nödga honom
att afstå från dagens cigarettbundt,
och det gjorde honom nedstämd.
— Fattigdomen, suckade han —
Virgilia, fattigdomen 1 — I hvilket
sammanhang hans tillbedda egentligen stod
till hans kroniska brist på pengar,
hade han ej tid att göra sig reda för,
ty en flock turister svängde högljudt
samtalande om hörnet vid Via
Con-vertite och han förstod, att de bägge
yngsta af sällskapets damer talade om
honom på sitt barbariska tungomål.
Löjtnant Angelos sammetsögon
åter-fingo sitt släpande uttryck, hans rygg
blef rakare och utan att låtsa sig märka
främlingame, ehuru han girigt iakttog
alla deras rörelser, dref han långsamt
vidare, glad som ett barn åt de unga
damernas tydliga beundran öfver hans
utseende och oklanderliga uniform.
Tyvärr tilläts han ej längre glädja
sig däråt, ty hela sällskapet försvann
innanför café Aragnos väldiga
glasdörrar.
— De där människorna behöfva ej
knussla sig fram på en löjligt liten
lön, som man till på köpet tvingas
dela med en slösaktig far, tänkte
löjtnant Angelo bittert. Och genast blef
han sorgsen igen. Det var antagligen
för att skingra sina dystra tankar, han
stannade midt emot den stora
siden-kr am handeln, öfver hvars skyltfönster
det historiska namnet Pontecorvo
prunkade i meterhöga bokstäfver. Som
han icke hade det minsta att göra
företog sig löjtnant Angelo att betrakta
en exponerad soarédräkt. I likhet med
alla sina landsmän var han svag för
grannlåt och särskildt den grå
siden-klädning, hvarmed herr Pontecorvo
frestade de förbigående fruntimren,
syntes honom beundransvärdt läcker.
Det glittrande pärlgamityret och de
långa spetsremsorna tjusade hans ögon
och de mjukt fallande vecken, som
han följde i alla deras böjningar,
inverkade lugnande på hans störda sinne.
— När den tager sig så bra ut på
en trädocka, hvilken effekt bör den då
icke göra på en kvinna af kött och
blod, tänkte han nästan högt och till
följd af någon besynnerlig
idéassociation kom han att erinra sig fadrens
ord: »grått kläder henne särskildt».
Den fördömde Capelletto med sina
murbruksfuktiga händer och sina
millioner, måtte den onde taga honoml
Löjtnant Angelo slet sig från
siden-kramhandlarens fönster och gick vidare.
På andra sidan kyrkan San Carlo vek
han in på en af de smågator, som
genom Corson leda upp mot Piazza di
Spagna. Det var mörkt och kallt
mellan de höga husen, obehagliga
ångor från sophögar, som man vräkt ut
från portarne och ännu ej hunnit köra
bort, kommo honom att rynka näsan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
