Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10, oktober 1903 - Indianskt trolleri. Fri öfversättning för Varia af Chicot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
högt, häjdlöst just som hästarna
störtade framåt till språnget.
Miss Campbell öppnade sina ögon
trött. Hon var ute under stjärnorna,
med den friska vinden blåsande på
sig. Den skingrade äfven de rökmoln,
som bolmade från tältet, där de unga
krigarne stampade ut elden. En hop ljud
omgaf henne, och indianskuggor smögo
omkring och försvunno bort i mörkret
och det var ett Babel af tungomål och
vildt trummande, som hördes på
af-stånd. Mrs Leroy och sir Robert
samtalade i hög ton, och den unga flickan
lade märke till, att den engelska frun
var hvit om läpparna. Hon kände,
att hon måste vara blek själf — blek
och uttröttad och dum. Sargen t stod
ett stycke ifrån, betraktande henne med
främmande, bekymmerfulla ögon.
Leroy återförde dem till verkligheten.
»Fällorna äro klara», sade han,
»kanske vi gjorde bättre i att fara till
reservationen. Det är ganska sent.»
Sargent rakade sig med tillhjälp af
en spegel, han hade hängt på väggen
af sin improviserade veranda just midt
emot fönstret. Rakning, som före miss
Campbells ankomst hade förekommit
en gång i veckan, hade nu blifvit en
daglig plikt. Han kade något brådt,
emedan han skulle ut att rida med
henne och där voro ponnyerna först
att få ur stallet och sadla.
Detta var första gången hon varit
villig att följa med honom sedan
besöket på Blodindianernas reservation
tio dagar förut, och Sargent var ej
sinnad att öda bort något af
eftermiddagen. Kanhända sir Roberts frånvaro
hade något att göra med hennes
obenägenhet att gå någonstädes. Han
hade farit bort med Leroy och två
indianvägvisare för att undersöka
Ko-atenay-sjön, och mrs Leroy hade
kommit ned från reservationen att stanna
hos miss Campbell. Underagenten, en
ung och oerfaren enskild tjänare, var
lämnad med hjärtat i halsgropen att
taga hand om Blodstammen.
Sargent klef ned för att draga
rak-kvifven. När han såg upp igen i
spegeln, märkte han ett annat ansikte
jämte sitt, som reflekterades däri. Han
vände genast till fönstret. Utanför på
det torra präriegräset satt hopskjuten
på skräddarevis »Vackra Fjädrar»,
Peigan-spionen från polisafdelningen.
»Hvad djäfvulen menar du, Vackra
Fjädrar, med att komma rundt så här,
likt–––» böljade Sargent hett.
Vackra Fjädrar log förbindligt, utan
att taga pipan ur munnen. Det är
nästan omöjligt att störa en indians
lugn då han röker.
»Hur?» sade han om en stund och
i inställsam ton.
Sargent gaf till ett kort skratt.
»Hur!» sade han. »Men hvad
tusan –––»
Spionen viftade åsido Sargents
anmärkning med pipan och skickade en
liten rökhvirfvel efter den. Sedan
började han, medan Sargent forsatte med
sin klädsel.
»Trollkarl Pipskaft död*, anmärkte
han likgiltigt.
Sargent spann rundt.
»Hvad? Väl inte den gamle
Blodmedicin mannen ?»
Vackra Fjädrar nickade.
»När dog han?» Sargent kände sig
underligt bekymrad.
»Två — tre dar efter trolleriet på
reserven.»
Indianens röst sjönk till en rädd
hviskning.
»Sonen elak indian», fortsatte han
betänksamt efter ett ögonblicks paus.
»Målade Ormen ond man»,
återupprepade han mellan tobakspuflarna.
Sargent examinerade noga Vackra
Fjädrars rörelselösa ansikte i spegeln.
Han kände tillräckligt den indianska
karaktären för att veta, att bakom detta
passiva yttre det var något våldsamt i
sikte. Samtalet skulle inte bli fåfängt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
