Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10, oktober 1903 - Indianskt trolleri. Fri öfversättning för Varia af Chicot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som de tagit för en liten tufva. Sedan
gick det i samma fart igen fort framåt.
Det var en eftermiddag, värd att
minnas. På afstånd höjde sig bergen
snöhvita, undantagandes när solen, sora
den sjönk i eldig glöd, kastade rosiga
skuggor på bergsidorna. Långt till
venster utmärkte en tunn lock af blå
rök, hvarest en skogseld brände fram
sin väg genom Crow’s Nest Pass.
Från den snabba Koatenayfloden, kring
hvilken de gjort en lång omväg, sprang
upp en kall bris, laddad med
skogs-blommornas fina doft. Framför dem
sträckte sig prärien i oändlighet,
öfver-allt grön och bruten endast af en
sträcka låga kullar och en linie stora
bomullsträd, som utmärkte en skarp
krökning af floden. På prärien angifva
träd alltid närheten af vatten.
Miss Campbell höll in sin pony och
satt orörlig, blickande på sceneriet
framför henne.
»Ack», sade hon ljuft, »jag tycker
detta måtte vara den vackraste utsikt
i världen.»
Hon vände ögonen från de glänsande
bergen till prärien, och som de
stannade vid de stora bomullsträden och
den brusande vändningen af floden,
kom ett öfverraskadt, räddhågadt uttryck
i hennes ansikte.
»Hvad» — började hon och af bröt
sig. Hon strök handen lätt öfver
ögonen och skrattade tvunget, när hon
vände sig till Sargent.
Han lyssnade icke till henne, utan
syntes oafbrutet skåda framåt mot
linien af de låga kullarna. Hennes
ögon följde hans, och hon kunde just
särskilja en fläck färg, som tycktes
försiktigt röra sig mot dem i det långa
gräset och vid basten af de höga
buskarna. Som den till slut kom ut
på den öppna prärien, kunde miss
Campbell tydligt se, att det var en
indiansk ryttare, hvars röda skjorta
utgjorde färgpricken. På hans hufvud
var en grann krona af piggsvinstaggar,
som skakade i vinden, när han manade
sin ponny till en galen galopp emot
dem.
För ett ögonblick blickade Sargent
skarpt på den annalkande ryttaren.
Sedan vände han sin ponny och
vidrörde lätt miss Campbells, så att den
vände kvickt också.
»Det är Målade Ormen. Jag tror
det är bäst, att vi hålla undan för
honom», sade han lugnt. »Om han
kommer för nära, måste jag lämna er och
gå emot honom. Var inte rädd. Er
ponny skall bära er hem, om ni låter
honom springa som han vill, men jag
hoppas få er öfver floden först — den
är full af stockar.»
Till hans öfverraskning började den
unga flickan göra frågor och syntes
instinktlikt förstå, hvad som var att
göra. Det var ett märkvärdigt kallt
uttryck i hennes ansikte, som vore hon
hvarken förvånad eller oroad af hvad
som hände, och hon drog till tyglarne
mekaniskt, men i hennes ögon syntes
ett nyfiket uttryck.
De hade åtskilliga hundra fots
försprång före indianen, och Sargent
tänkte begagna det så mycket som
möjligt till sin fördel. De hade gjort en
lång omväg kring floden vid utfärden.
Det skulle spara många mils
kapplöpning — hvarunder indianen skulle ha
den bästa fördelen — om de kunde
gå öfver floden i den stora kröken vid
bomullsträden. En gång öfver, kände
sig Sargent tämligen säker, att miss
Campbells ponny skulle bära henne
oskadd till landtgården, medan han
tog hand om indianen.
Det var bara en svårighet.
Koatenayfloden, alltid tillräckligt farlig med
sitt hastiga lopp och sitt djupa våtten,
var nu dubbelt svår på grund af det
antal stockar, timmermännen uppe i
skogarna sände ned till sägarna.
Floden var en knakande, brakande massa
af dem. Det var hårdt nog för en
kvick ponny att bana sig väg genom
dem samtidigt med att fäkta mot ström-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
