Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10, oktober 1903 - Indianskt trolleri. Fri öfversättning för Varia af Chicot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom. Det förvånade uttrycket hade
flytt ur hennes ögon, och hon log emot
honom förtroendefullt och lyckligt. Han
hade icke hjärta att säga något, som
kunde oroa henne, och såg upp mot
strömmen igen.
Hastigt såg Sargent från
timmerflotten på strandsidan en mycket stor
trädstam slita sig lös, vändande till höger
och vänster de mindre stockarna i sin
väg att flyta nedför floden, med ändan
framåt. Strömmen kastade den rakt
emot dem och i samma riktning som
de andra timmerstockarna. I ett
ögonblick blef det ett kratcb, och den stora
stocken, som hade hotat dem, slog
rundt och sköt halfvägs ur vattnet på
medströmsidan, medan eröfraren
majestätiskt flöt bakom dem, just snuddande
vid ponnyernas flämtande sidor.
Ögonblicket efter knogade hästarna uppför
den slippriga stranden och stannade,
dragande tunga andedrag och skakande
sina drypande lemmar.
Som de stodo sålunda hördes
indianens ilskna tjut klart och nära.
Sargent såg tvärsöfver strömmen. På
motsatta stranden satt Målade Ormen
på sin ponny, afvaktande ett tillfälle att
simma öfver. På ett ögonblick kom
det, och med ett vildt skri och
svängande bössan öfver hufvudet, rusade
han i vattnet.
In och ut ibland de påträngande
stockarna sökte den smidiga, lilla,
indianska ponnyn sin väg, nu simmande ut
kraftigt utom räckhåll från något hastigt
rusande timmer, nu lika hastigt backande.
Och som indianen kom närmare och
närmare, manade Sargent och talade
ifrigt med miss Campbell att rida så
fort som möjligt till landtgården. Han
ville fortsätta och komma till slut med
Målade Ormen, ty hästarna voro
ytterligt uttröttade och ur stånd till vidare
galopperande. Men den unga flickan
vägrade att aflägsna sig. Hon ville
stanna hos honom, sade hon.
Ingenting han kunde säga skulle rubba hen-
nes beslut. Och Sargent, hastigt
lyckligare än han någonsin varit i sitt lif,
slutade upp med sina öfvertalanden
och argument. Så att de tillsammans
afvaktade, att ponnyn och dess ryttare
skulle komma öfver till dem.
Floden var nästan inpassabel nu,
emedan den stora timmerflotta, som
hade fastnat ihop i midtströmmen, hade
brutit loss och stockarna voro utströdda
på våldsam drift. In och ut bland
dem simmade ponnyn, indianen tjutande
ohyggligt och hållande bössan i vädret,
så att den ej skulle bli våt. Han var
så nära, att Sargent kunde se
blekheten och vildheten i ansiktet. Han såg
ut som en rasande vansinnig, med den
förskräckligt målade ormen på pannan,
öfver hvilken viftade de röda
piggsvins-taggarna. I midtströmmen skilde sig
hastigt en stock, som flutit med ett
helt följe andra, från dessa, och körde
rakt ned på indianen. Ponnyn gjorde
ett väldigt språng framåt, men stocken
träffade honom rätt på bogen, så att,
då han gjorde en häftig rörelse,
bössan kastades ur handen på indianen i
vattnet. Med ett vildt skri gled
indianen af sin sjunkande häst och dök
efter bössan. Söm han kom upp med den
och lyfte hufvudet för att skaka
vattnet från ögon och mun, for stocken,
som hade dansat rundt, ned på honom
igen och träffade honom i hufvudet.
Den måste ha krossat det, ty utan ett
ljud sjönk Målade Ormen som om han
blifvit skjuten.
Under flera minuter betraktade de
två med stirrande blickar den fläck, där
det svarta hufvudet med sin
skarlakans-krona hade försvunnit, och, när det
icke återvände, föll miss Campbell,
upphäfvande ett litet rop, framstupa i
sadeln. Åter flög Sargents arm
beskyddande omkring henne. Men denna
gång grep hans hand icke tygeln, utan
fattade hennes fast, och dragande
hennes hvita ansikte ned på sin axel,
vågade han kyssa henne ömt.
(SLUT.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
