Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10, oktober 1903 - Morgon och afton. Två sonetter. Fritt efter Pierre Courtois. Af S. L—r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MORGON OCH AFTON.
TVÅ SONETTER.
FRITT EFTER PIERRE COURTOIS.
I.
> Une heure de soleil fait béair
tout te joun.
SULL Y-PRUD’HOMM £.
Vid horisonten skygga dagrar ila
att förebåda blekröd morgontimma,
och där: ett spetsverk breder sig af
dimma,
som tätnar till ett band af hvitt och
lila.
En plötslig glimt likt hugget af en
bila —
och genom dunklet plöjs af glans en
strimma,
och träden vakna... fåglaröster
stimma ...
Snart, snart står solen upp från nattens
hvila!
Den sista stjärnans dörr på fästet
lyckes,
all rymdens härlighet slår ut i blom:
en rosengård af skyar etern tyckes.
Men än bor natt kring fältens
rikedom —
och sädesskylama i mäktigt vimmel
sig teckna svarta mot den ljusa himmel.
II.
»Une chaumiére heareuse.. .*
VICTOR HUGO.
Med snabba steg från bergets dunkla
reden
går skymningen att ljuft kring stranden
drömma,
och solen blodröd sänks i skogens
gömma,
och kvällens vemod rufvar öfver leden.
Förströdd jag hastar framåt mellan
träden
— i rymden vindens sorgsna hymner
strömma —
emot ett ljus, som tändts af händer
ömma,
ett ensligt, fjärran ljus från hemmets
Eden.
Men mörkret trycker mig. Mig tycks
jag höljes
i svepskrud svart, och ve mig, jag
förföljes ...
Hvad? Trädens skuggor blott och löf-
vens sus.
Och se: min skräck betvingas af min
vilja —
när spändt jag blickar mot det blida ljus,
som ler i natten likt en gyllne lilja.
5. L—r.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
