Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10, oktober 1903 - Den döda. Af Guy de Maupassant. Öfversättning för Varia af Ths. B—m
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag hade älskat henne utan gräns.
Hvarför älskar mani Är det icke
sällsamt att i hela världen icke se mer
än en varelse, att i hjärnan icke hafva
mer än en tanke, i hjärtat mer än en
önskan och i munnen mer än ett namn:
ett namn som stiger oupphörligt, som
stiger, liksom en källas vatten, ur
själens djup, som stiger till läppame, som
man uttalar, som man upprepar, som
man hviskar utan uppehåll, öfverallt,
liksom en bön.
Jag berättar icke vår historia.
Kärleken har icke mer än en, alltid
densamma. Jag hade mött henne och
älskat. Det var allt. Och jag hade
lefvat ett år i hennes ömhet, i hennes
armar, i hennes smekning, i hennes
blick, i hennes kläder, i hennes ord,
omsluten, bunden, fången i allt det,
som kom från henne, att jag ej visste
mera, om det var dag eller natt, om
jag var lefvande eller död, om jag
fanns på den gamla jorden eller
annorstädes.
Och hon dog. Huru? Jag vet ej,
jag vet det ej mer.
Hon kom hem våt en regnig afton
och dagen därpå hostade hon. Hon
hostade omkring en vecka och måste
intaga sängen. Hvad som händt? Jag
vet ej.
Läkare kommo, skrefvo och gingo
sin väg. Man hämtade medikamenter;
en kvinna hjälpte henne taga in dem.
Hennes händer voro heta, hennes panna
glödande och fuktig, hennes blick
glänsande och sorgsen. Jag talade till
henne och hon svarade. Hvad vi
talade om? Jag vet ej. Allt har jag
glömt, allt, allt 1 Hon dog, jag
erinrar mig mycket väl hennes lilla suck,
hennes lilla suck så svag, den sista.
Sjuksköterskan sade: » Ah 1» Jag förstod,
jag förstod.
Mera vet jag ej. Ingenting. Jag
besökte en präst. Han uttalade detta
ord: »Eder älskarinna». Jag tyckte
att han förolämpade henne. Eftersom
hon var död, hade man ej längre rätt
att veta detta. Jag vände honom
ryggen. En annan kom, som var god
och mild. Jag grät, när han talade
till mig om henne.
Man frågade mig om tusen saker
angående begrafningen. Jag minns
intet. Dock huru väl kommer jag ej
ihåg likkistan, bullret af hammarslagen,
när man fängslade henne därinne.
Ack min Gudl Hon blef begrafdl
Nedsänkt i jorden 1 Hon! I detta hål 1
Några personer hade infunnit sig vid
grafven, några vänner. — Jag
skyndade därifrån. Jag rusade. Jag gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
