Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10, oktober 1903 - Den döda. Af Guy de Maupassant. Öfversättning för Varia af Ths. B—m
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sedan långsamt genom gatorna hem
till mig. Följande dag begaf jag mig
på en resa.
I går återkom jag till Paris.
När jag återsåg mitt rum, vårt rum,
vår säng, våra möbler, hela detta hem,
där allt fanns af det, som förblifver
vid lif af en människa efter hennes död,
blef jag gripen af en förtviflan så
våldsam, att jag höll på att öppna
fönstret och störta mig ned på gatan.
Jag kunde icke längre stanna bland
allt detta, mellan dessa väggar, som
hade inneslutit, skyddat henne, och
som i omärkliga springor bevarade
tusen atomer af henne, af hennes kropp,
af hennes andedräkt, utan jag tog min
hatt och skyndade ut. Men plötsligt,
i det ögonblick jag var nära porten,
befann jag mig framför den stora
spegel, hon låtit uppsätta i vestibulen för
att hvarje dag, när hon gick ut, kunna
betrakta sig från hufvud till fötter, för
att kunna se, om toaletten var i
ordning, var korrekt och elegant från
fotbeklädnaden till koaffyren.
Och jag häjdade mig framför denna
spegel, som så ofta hade återgifvit
hennes drag, så ofta, så ofta, att den
äfven borde hafva bevarat hennes bild.
Jag stod där upprätt och darrande,
med ögonen fästade på glaset, på detta
släta glas, djupt och tomt, men som
hade ägt och innehållit henne, ägt
henne helt och hållet liksom nu mig
och min passionerade blick. Jag tyckte
att jag älskade detta glas, — jag
vidrörde det, — det var kallt! O,
minnen! minnen! smärtsamma spegel,
brännande spegel, lefvande spegel,
förfärliga spegel, som låter mig lida alla
plågor! Lyckliga de människor,
hvil-kas hjärtan, liksom en spegels glas,
där reflexerna glida förbi och försvinna,
glömma allt det, som passerat framför
dem, allt som de innehållit, allt som
har drömt och speglat sig i deras
känslor, i deras kärlek! Hvad jag lider!
Jag gick ut och mekaniskt, utan att
veta, utan att vilja det, styrde jag mina
steg mot kyrkogården. Jag fann
hennes enkla vård, endast ett marmorkors
med dessa ord: »Hon älskade, var
älskad och dog.»
Hon fanns där, därunder,
förmultnad 1 Hvilken fasal Hela min kropp
skakade.
Jag stannade där länge, mycket
länge och jag märkte, att aftonen
närmade sig. Ett underligt vansinnigt
begär, en förtviflad älskares lidelse
grep mig. Jag ville tillbringa natten
bredvid henne, den sista natten, gråta
vid hennes graf. Men man skulle nog
se mig och jag skulle blifva bortvisad.
Jag blef listig. Jag reste mig, och
började irra omkring i denna de
försvunnas stad. Jag gick och gick. Hvad
den är liten denna stad vid sidan af
den andra, den i hvilken man lefver,
och likväl, huru mycket talrikare äro
de ej dessa döda i jämförelse med dem,
som lefva. Det behöfs höga hus,
gator och torg för de fyra generationer,
som samtidigt skåda solens ljus, dricka
källornas vatten, vinfältens vin och äta
åkrarnes bröd. Och för alla dessa
generationer af döde, för hela
mänskligheten från dess ursprung till dem, som
nu lefva, för hela denna kedja af
människor, nästan ingenting, ett falt, intet
mera. Jorden återtager dem, glömskan
utplånar dem. Adieu!
I slutet af den bebodda kyrkogården
befann jag mig plötsligt på den
öfver-gifna kyrkogården, där de för länge
sedan aflidne helt hafva blandats med
jorden, där, hvarest själfva korsen
förmultna, och dit man i morgon skall
föra de sist komne. — Den är full af
vilda rosor, af cypresser, stora och
svarta, en trädgård, dyster och praktfull,
mättad af mänskligt kött.
Jag var ensam, alldeles ensam. Jag
hukade mig ned under ett träd. Jag
dolde mig mellan dess saftiga och
mörka grönska.
Och jag väntade, fasthållande mig
vid stammen som en skeppsbruten vid
en vrakspillra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
