Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10, oktober 1903 - Ruskpricken. Af Hugo Öberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ifrån sig. Så gömde hon ansiktet i
händerna och skalf i hela kroppen.
»Men hvad är det då åt dig, du
blir besynnerligare för hvarje dag,
barn!»
Han såg förvånad på den
konvulsiviskt skälfvande gestalten.
»Oh så hemskt, aldrig i mitt lifhar
jag känt något så hemskt! Bort
härifrån, bort, bort!»
Hon stampade och grät förtvifladt.
Han såg sig om. Pricken var nu
ett gpdt stycke bakom, den stod och
vajade litet, som till afsked, tycktes
det.
Så vände han sig och betraktade
henne forskande. Hon skalf ännu,
ögonen stirrade ur de förvildade dragen.
»Oh så ohyggligt den rörde sig!»
sade hon doft. »Med rötterna nere i
det mörka djupet; Jag tänkte på
gröna lik. Hu då!»
Hon ryste.
»Och så var det, som om jag varit
alldeles ensam i världen och bara haft
den där hemska — huuh — att klänga
mig fast vid!»
Han svarade ej, men satt och
observerade henne skarpt. Hans
läkarin-stinkt spändes.
Plötsligt slog det honom som en
blixt!
Han blef alldeles blek af
sinnesrörelsen. Om det skulle vara så? De
hade talat föga förtroligt på sista
tiden.
Med ett par steg, som så när
kantrat båten, var han hos henne och sade
något tyst. Hon såg häpen på honom
och nickade.
Då satte han sig stilla bredvid henne
och sade med underlig röst:
»Det är barnet, Agnes.»
Hon slog armarna om honom, gömde
hufvudet vid hans bröst och hviskade:
»Så lugnt det blef! Nu älskar du
mig, Allan, säg?»
Han strök henne sakta öfver kinden
utan att svara. Blicken stod stel och
frånvarande ut öfver vattnet.
»Allan, hvad tänker du på?»
Han kom till sig och sade litet
for-ceradt:
»På dig, min älskling! Nu tar jag
årorna, så styr vi hemåt.»
Hon nickade blidt och tog rodret.
Han fick ro kraftigt för att ligga ur
vägen för ångaren, som lagt ut från
Snäppviks brygga och nu kom rusande
genom ett sund tätt inpå dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
