Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11, november 1903 - Jakob och Rakel. Humoresk af Teo von Torn. Öfversättning af E. H. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
minister och om jag icke biir kuggad
i sista examen — något som med den
tur, jag har, är något så när omöjligt
— behöfver ni endast välja om jag
skall använda mina forensiska talanger
vid i:a eller 2:a landsrätten. —
— Icke tänkte jag att ni skulle
draga sådana slutsatser af en betydelselös
anmärkning, framkastade fru Erna redan
påverkad af hans järnhårda ihärdighet.
Ja, det öfverföll henne ett slags ånger
öfver att hon inom sin krets
behandlat denne man såsom en komisk figur
och strängt taget afskurit sig all
möjlighet till allvarlig tanke på partiet.
Hon gaf honom en intresserad blick,
som ej saknade värme.
Detta märkte likväl doktorn icke där
han med käppen följde mattans
ara-‘besker. Det dröjde en stund innan
han fortsatte:
— Något för sent har jag insett
detta fel, eller först för fjorton dagar
sedan då fru geheimerådinnan Lovius
händelsevis berättade att ni skulle räcka
eder hand endast åt en landtbrukare.
Åter en paus, som för fru v. Velt-
heim blef än pinsammare, ty hvaxje
ord var en anklagelse framställd i en
form, som icke gaf henne ringaste
tillfälle till invändning; hon måste tiga.
Slutligen fortfor han i det han reste
sig från sin framåtlutande ställning och
med indifferent vänlighet såg på henne:
— Uppfyllelsen af denna önskan,
hvarmed jag i dag ville öfverraska
eder, är––––att jag sedan i går är
landtbrukare.
— Herr doktor 1 framstötte den
sköna frun i det hon reste sig liksom
öfvergjuten af purpur.
Äfven doktorn reste sig.
— Egentligen är detta den lättaste
och minst tidsödande metamorfos, ni
pålagt mig, nådig fru, sade han med
blygsam förbindlighet, »och därför
tänkte jag göra något mer och på
köpet uppfylla ännu en af edra
önskningar — nämligen att »fläckfebem»
ändt-ligen måtte gifta sig 1 Sedan i går är
jag förlofvad med fröken v. Löschwitz,
dotter till min granne.
Så hade Jakob tjänat sju år för
Rakel, för att gifta sig med Lea!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
