Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11, november 1903 - Tristi amore. Skiss af Henning von Melsted
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föra passagerare, men som den ena
maskinisten skadat sig under något
arbete i hamnen och hans plats stod
ledig, inmönstrade jag till den.
Naturligtvis endast pro forma. En dag
steg jag ner i maskinen och
inspekterade såsom vi kallade det — eljest
låg jag roest på däck i kaptenens
hängmatta och såg på hafvet.. .
Ett förunderligt haf genom sitt lugn 1
När vi hunnit till Spanska sjön
försvann intrycket af höst, och luften blef
ljum. På fjärde dagens afton efter vår
afresa från Håvre fingo vi känning af
Cap Vincents fyr, den väldigaste af
kustens spejare. Inunder den tvärs
genom klippväggen har hafvet sprängt
ett hvalf, en jättelik port genom
hvilken brottsjöarna rasa, när det är storm.
Men nu rådde lugn. Då och då såg
man en hvit skumpelare höja sig mot
den mörka klippväggen liksom när en
isbjörn famlar öfver sina galler, men
hafvet låg spegelblankt. „ Endast en
svag buktning af dess yta kom vårt
fartyg att lyfta sin stäf i långsamt
stigande och fallande mot horisonten,
utvisande, att vi voro på ett stort
vatten . ..
Nätterna igenom såg jag på hafvet,
på morilen, som gjorde svallet lysande
utmed fartygets sidor och röjde dessa
väldiga tumlare, som följde oss
stundom häfvande sig öfver vattenytan för
att med ett tungt plaskande åter
sjunka i sitt element liksom med en suck
och fortsätta sin snabba fart.
En morgon sågo vi solen gå upp
öfver Lissabons berg.
Vi höllo för långt ut för att kunna
skönja själfva staden. Den låg dold
under vattenranden, men bergen stodo
som en jättelänga af slott vid slott mot
himlen, och det tycktes oss som om
solen, när den kastade några lätta
skiftningar i luften svindlande högt öfver
oss, skulle få taga ett språng för att
komma öfver. Snart glimmade snön
på åsens kam, och så kom det
störtande solklotet, och i ett nu var det
klar dag. Den violetta skuggan, som
seglat öfver hafvet ända långt ut mot
Amerika, drog sig snabbt in mot foten*
af bergväggen, och vårt lilla fartyg
ångade midt ute i det bländande
solljuset för full maskin söderut.
Efter några timmar hade vi
dubblerat den sydvästliga udden af den stora
halfön och gingo nu helt nära kusten
med kurs mot Gibraltar. Den ena
hvita staden efter den andra passera-
des. Emellan dem låg landet i mjukt
grågrönt. Luften var genomskinlig och
tycktes lefva med något af
mångskiftande sidens förmåga att samla
solljuset. Jag tröttnade icke att betrakta.
Jag tyckte, att detta färgspel, där skarpt
markerade och förblifvande linjer
saknades, gaf mig den bästa tydningen af
det hemlighetsfulla, ogripbara, som för
mig utgjort tjusningskraften hos lifvet
och som hindrat mig från att göra
slut. Jag låg i timtal stilla på däck,
medan de hvita städerna sakta
troppade förbi inne i kusten och måsarne
höjde och sänkte sig i stora kretsar
omkring fartyget. Så svängde vi in i
en djup bukt, och med högvattnet efter
oss sköljdes vi fram mot vår resas
första mål, den lilla handelsstaden Huelva.
Det var här jag upplefde något som
knappast kan kallas en upplefvelse och
väl ännu mindre en historia, men som
dock är af vikt för mig, eftersom jag
från alla dessa års resor knäppast har
minnet af någon stund mer tydligt än
af min första afton där.
Kaptenen hade berättat mig en hel
del om den lilla staden, som han
kände utan och innan, sedan han i
fem års tid angjort den under sina
turer till Cadiz och Malaga, där han
lastade vin. Vi brukade ha våra
pratstunder efter måltiderna och hade
kommit på den bästa fot med hvarandra,
så att vi kunde språka fritt och
otvunget om nästan allting. Dock hade vi
som genom en tyst öfverenskommelse
hittills undvikit att resonnera i politiska
frågor och om kvinnan. Min förte-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
