Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11, november 1903 - Tristi amore. Skiss af Henning von Melsted
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genhet rörande detta senare ämne hade
redan några gånger hindrat
norrmannen från att bringa det å bane, men
slutligen när samtalet hotade att bli
en smula fattigt, gjorde jag honom
några direkta frågor och gaf honom
därigenom anledning att besvara både
dem och tio till.
Han visade nu en förbluffande
kännedom om förhållandena, och jag
måste till sist fråga, om han lyckats bli
introducerad i det spanska familjelifvet,
hvilket jag hört skulle ställa sig svårt
för utländingen, eller om det kanske
var ur litteraturen han hämtat sitt
vetande ....
— Af litteraturen lär man inte stort,
svarade han med en föraktfull grimas.
I böckerna måste ju så mycket
förtigas .. .
Och något umgänge med familjerna
hade han heller inte uppnått. Han
hade visserligen i början gjort några
små försök i den riktningen men
numera, när han kom i hamn, hade han
lärt att trösta sig på annat vis.
— Männen träffar man på lokalerna
lika bra, sade han, och i affärslifvet,
och kvinnorna . ..
— Och kvinnorna?
Han reste sig och drog igen
salongsdörren för att icke höras af en
lättmatros, som arbetade ute på
mellan-däck.
Bakom hvarje kyrka i städerna —
man visste inte om det var för
prästerskapets skull, men det troddes så —
fanns det alltid ett par hus, som lågo
likt strandade slaffartyg och
exploaterade sin last...
Det var hvad jag fick höra.
— Aha, tänkte jag, är det så ställdtl
Jag invände torrt, att man säkerligen
måtte få en bra felaktig uppfattning
af den spanska kvinnan, om man
dömde henne efter hennes lägsta typ.
Men det ville han icke alls höra
talas om. Med rösten vibrerande af
öfvertygelse förklarade han, att man
toge »skammelig feil», om man trodde
att den spanska kvinnans lägsta typ
stode att finna på några bestämda
platser...
— Så länge hon bara är ung,
utropade han, är hon i allmänhet full
af behag och ömhet, oafsedt hvilken
samhällsklass hon tillhör.
— Men bildningsgraden måste dock
betyda något.
— Bildningsgraden!. . .
I detsamma kom styrmannen, som
hade vakten, ned till oss i salongen
och rapporterade tjocka. Kaptenen
måste upp på däck. Och under en
kvarts tid omhvärfdes vi af en tät, hvit
dimma, som stängde utsikten mot
kusten men lämnade fritt tillopp åt
sol-strålarne. Mistluren ljöd oupphörligt
med det ångestväckande lätet hos ett
skrämdt vidunder och besvarades än
från ena än från andra sidan af ångare,
som kanske lågo miltals ute i sjön,
fastän det ofta lät som om de varit helt
nära. Det var som när många
människor tvista i en förbittrad kamp för
att få klart för sig hvarandras åsikter
och ståndpunkter .. .
När det lättade på, funno vi oss
vara de enda trafikerande, så långt vi
kunde upptäcka med kikaren. Det
gjorde på mig ett hemskt och oroande
intryck detta att icke kunna afgöra
om vi verkligen mött någon eller om
det varit rop från människor bortom
horisonten vi hört eller — hvilket
tycktes mig värst af allt — om det varit
eko af våra egna signaler, som efter
långa vandringar i luften kommit
tillbaka och svarat oss.
Kaptenen svor, när han såg hafvet
tomt, öfver den lömska dimman, som
förvillade hörseln. Faran var
emellertid öfver, fartyget satte full maskin,
och vi klättrade ner till vår afbrutna
middag och återtogo samtalet.
Men jag hade tappat lusten att
komma med några vidare invändningar,
och kaptenen fick tala på egen hand.
Det första han sökte göra gällande
var, att Spaniens kvinnor i regel voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
