Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11, november 1903 - Edmee eller Lyckoallmosan. Af Anatole France. Öfversättning för Varia af Hj. A—ng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af ANATOLE FRANCE.
Öfversättning för VARIA af Hj. A—ng.
bäste Marteau,» sade Horteur,
Etoile’s grundläggare och politisk
och litterär redaktör för Re vue
Nationale och Nouveau Siécle Illustré, »min
bäste Marteau,» sade han, nedsjunken
i sin redaktörsstol, »ni är den som
skall skrifva en nyårshistoria för
Nouveau Siécle. Tre hundra rader,
någonting hämtadt direkt ur lifvet och med
en doft af förnämhet öfver det hela.»
Jag svarade, att jag skulle gärna
skrifva en historia.
»Jag skulle vilja, att den hette »En
historia för de rike.»
»Och jag», svarade jag, »jag skulle
hellre vilja skrifva en historia för de
fattige.»
»Det är alldeles det jag menar,»
svarade Horteur, »en historia ägnad att
inge de rike medlidande med de
fattige.»
»Det är just hvad jag inte vill, att
de rike ska ha för de fattige.»
»Hvad är det där för paradoxer?»
»Inga paradoxer alls, utan rena
vetenskaper. Jag anser den rikes medlidande
med den fattige för en kränkning af
broderskapets idé. Om ni vill, att jag
skall skrifva för de rike, så vill jag
helt enkelt skrifva: Spara ert med-
lidande, de fattige ha inte behof af
det. Hvarföre medlidande, då det är
rättvisa ni äro skyldiga dem. Ni ha
en räkning ouppgjord med dem. Gör
upp denl Det är ingen känsloaffär.
Det är en rent ekonomisk fråga. Det
ni ge, ge ni för att förlänga deras
fattigdom och er rikedom. Det är en
orättfärdig gåfva, och ert medlidande
gör den inte rättfärdigare. Ni ge litet
för att få behålla mycket och ni finna
sättet utmärkt. På samma sätt trodde
sig tyrannen Polykrates på Samos muta
ödet med sin ring, som han offrade åt
hafvet. Men ödet lät sig icke mutas.
En fiskare fann ringen i buken på en
fisk och återgaf den åt Polykrates.
Och Polykrates förlorade allt.»
»Käre Marteau, ni skämtar, kan jag
förstå.»
»Inte alls. Jag vill ha de rike att
begripa, att deras välgörenhet inte är
annat än en afbetalning och till på
köpet en högst otillräcklig afbetalning,
med hvilken de hoppas tillfredsställa
fordringsägaren. Och jag vill tala om
för dem, att det är inte på det viset
räkningar göras upp. Det är en
upplysning, som torde kunna vara dem
gagnelig.»
»Och ni vill ha in sådana där idéer
i Nouveau Siécle I Tackar mjukast.
Det skulle göra tidningen omöjlig.»
»Hur kan ni försvara,» sporde jag,
»att den rike handlar annorlunda gen t
emot den fattige än mot den rike?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
