Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11, november 1903 - Grubbens gärde. Också en intervju. Af Karl J. A. Janson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stergill ordning och snygghet, hvart
jag ser. Där stå de präktiga
badkaren under sina kranar. Dusch finnes
och filtar och af- och
påklädnings-rum.
Vi fortsätta nu vår rond, gå ut
genom dörren till afklädningsrummet och
stå återigen i förstugan.
— Kanske vi inte skulle stiga på
så ogeneradt. Det förefaller mig
nästan, som om man beginge
hemfrids-brott, när man klifver på så där
burdus och går omkring och granskar
och fäller omdömen. De borde väl
ändå ha rätt till litet lugn och
ensamhet, fast de äro fattighjon . . .
Jag erfar ett visst obehag öfver den
— som det föreföll mig —
oförsynthet, med hvilken jag nyss genom min
burdusa entré och oväntade
mönstrings-rond stört friden i ålderdomshemmet.
Jag hälsade ju visserligen så vänligt
på dem alla, och gummorna nego så
vackert, men nog tyckte jag mig i ett
och annat öga märka ett undertryckt
missnöje, som nog riktigast kunnat
öfversättas: »Skall man då aldrig kunna
få vara i fred för obehöriga?»
Vaktmästaren är emellertid af en
helt annan åsikt.
— Inte betyder det någonting 1
kommer aldrig i fråga 1 Nu gå vi opp
i lungsotslogementet, som vi bruka
kalla det. Eller kanske vi först skulle
bese de öfriga salame i
ålderdomshemmet. Det finns tre till likadana, som
den vi gått igenom.
— Nej, nejl Vi fortsätta!
Och så bär det i väg öfver
gårdsplanen opp till lungsotslogementet.
Vaktmästaren slår opp dörren, hvilket
har den omedelbara följden att jag
betackar mig för att stiga in. Snyggt
och rent är det ju. Luften är lika
sund, som den var i ålderdomshemmet;
men intrycket af alla dessa utmärglade
anleten är alldeles för dystert, för att
jag skulle känna mig hågad att stiga på.
— Stäng, stäng l Vi ska’ inte störa
deml
— Kanske vi skulle gå igenom de
kvinnliga patienternas sjukhem i stället?
— Nej tackl Detta är nog 1 Jag har
sett lungsotssjuka förr: jag känner igen
dem: de utmärglade dragen, de
insjunkna ögonen med de blå ringame
omkring. Finns det inte något annat
af intresse här?
— Jo bevars 1 Jag måste nu dela ut
klädespersedlar åt en del hjon, som
skola ut på dagsverken i stan. Det
är strax här borta i kyrkhuset. Där
utanför stå de och vänta — en hel
klunga 1
Vi gå in i kyrkhusets förstuga,
åtföljda af ett tjogtal gubbar, som skola
ut på dagsverken. Min ledsagare låser
opp dörren till en klädskrubb, tar fram
annotationsbok och penna och börjar
utdelningen af de olika persedlarna.
— N:r 480: ett par skor, en skjorta,
ett förkläde.
N:r 375: en blus, ett par arbets
byxor.
N:r 430: ett förkläde, en skjorta.
— Go a vaktmästarn, kunde jag
inte få två skjortor, jag skall ut och
såga ved, och då blir jag så förfärligt
svettig 1
— Var så godl Där har Karlsson
tre stycken, om han behöfverl
Nå, Kvist 1 Hvart tog han vägen i
går kväll?
— Go’a vaktmästarn, jag hitta* inte
hem . . .
— Nej, men till polisvaktkontoret
hittade han 1 Han är då och förblir en
ohjälplig fyllbult I.
Så fortsättes utdelningen af
persed-larne. Alla få hvad de behöfva, och
den gemytligaste stämning råder
mellan de många hjonen och den humane
vaktmästaren.
— Titta på honom där: gubben med
peruken 1 Ja, han är döf, så det gör
ingenting, hvad vi sägal Titta på
honom och gissa, hvad det är för en
figur 1
Jag granskar honom från topp till
tå, den oansenlige gubben med de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
