Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11, november 1903 - Ricarda Huch. En modern tysk författarinna. Af Kerstin Måås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gå att få ett mycket starkt och
enhetligt intryck af hennes
författarpersonlighet. Tyska kritici ha jämfört henne
med Goethe, Gottfried Keller och C. F.
Meyer. Med Goethe har hon
gemensamt denna djupa kärlek till lifvet och
och allt hvad därtill hör, till den blå
himlen, den varma solen och den
gröna jorden samt äfven denna aldrig
svikande känsla för harmoni och
skönhet, som verka så betagande hos den
store diktaren. Af Gottfried Keller
har hon antagligen lärt åtskilligt i sitt
sätt att se på människorna och tingen.
Emellertid är Ricarda Huch en alltför
rik ande, för att hon skulle egentligen
bilda sig efter någon annan, och hon
står tillräckligt högt för att kunna
undvara jämförelsen med andra, hvilka
vitterhetens stormän det än må vara.
Det ligger något af antikens
uppfattning i Ricarda Huchs sätt att se på
världen och människorna. Om denna
erinra både hennes starka lifsglädje och
hennes känsla af människomas
vanmakt inför ödet. Hennes roman
»Lu-dolf Ursleu» verkar som en mäktig
Sofokleisk ödestragedi, och rent af
titlarna på flere af hennes »Gedichte»
vittna om hennes intresse för antiken.
Så t. ex. »Die Parze», »Medusa»,
»Ankunft im Hades», »Niobe»,
»Iphi-genie». Men på samma gång
behärskas hennes diktning af ett visst
romantiskt drag, och man finner hos henne
åtskilligt mer af värme och stämning
än någonsin i antikens dikter. Dock
synes mig det mest karaktäristiska för
Ricarda Huchs personlighet vara
hennes varma känsla för det sköna i
lifvet och naturen samt den klara, skarpa,
rent af skeptiska blick, hvarmed hon
ser på människorna.
Hennes kärlek till lifvet tar sig
många vackra och rörande uttryck i
hennes diktning. I »Ludolf Ursleu»
finnes en förtjusande episod, där hon
berättar om en ung flicka, som ryckes
bort af koleran. Den arma flickan,
som har en brinnande lifslust, men
anar sin förestående död, gripes af
för-tviflan vid tanken på det hemska, som
väntar henne, och utbrister: »Just nu,
när jag skulle vakna till lif, måste jag
bort härifrån. Hur gärna skulle jag
icke bli en ful, krälande skalbagge,
om jag bara kunde få stanna kvar i
den varma luften och under den
härliga solen, som jag älskar så högt!»
Men på samma gång som hon
älskar lifvet, vet hon, att människomas
sträfvan samt alla deras förhoppningar
och drömmar äro idel illusioner, som
ej lämna dem annat i behållning än
missräkningar. I alla fall är det just
dessa illusioner, som göra lifvet värdt
att lefva. I en af sina dikter, »Die
Parze», förklarar hon lyckan vara
endast själfbedrägeri, men ett
själfbedrä-geri, som är det ljufvaste i tillvaron,
och hon låter den gamle mannen, som
fått löfte om att få en önskan uppfylld
före sin död, bedja: »Gör mig åter
blind och lycklig, som jag var som
bara». Och Ludolf Ursleu, hvilken
redan tidigt kommit till insikt om
alltings intighet, säger: »Jag kan icke
förstå, hvarför människorna skola fylla
sitt lif med att sträfva och längta
efter det ena eller andra inbillade goda,
ty när allt kommer omkring, förgår
dock lifvet som en dröm.» Människan
själf förmår intet. »Ty hvad är en
människas lif? Liksom regndroppar,
hvilka falla från himlen, genomlöpa vi
den tidrymd, som är oss tillmätt här
på jorden, drifna hit och dit af ödets
vind. Vinden och ödet ha sina
oföränderliga lagar, men hvad vet väl
droppen om dem?» Enligt denna
uppfattning existerar ej något, som heter fri
vilja, utan människan behärskas och
drifves af sina lidelser och af ödet.
Om lidelsens makt låter hon Ludolf
Ursleu säga: »Allting beror därpå,
hvilken lidelse, som är den starkaste
hos en människa. Visserligen ha icke
alla så mäktiga lidelser, att de kufva
allting annat, men den som har det,
honom göra hans lidelser till en hjälte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
