Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11, november 1903 - Ricarda Huch. En modern tysk författarinna. Af Kerstin Måås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller en skurk, allt eftersom det mål
är högre eller lägre, mot hvilket de
storma fram i sin förhärjande vildhet.»
Få författare ha också på ett så
mäktigt sätt skildrat kärlekens makt och
berättigande, både den djupa, själiska
kärlek, som tyckes för tid och evighet
sammanbinda tvenne väsenden till ett
harmoniskt helt, och den yttre
sinnenas kärlek, hvilken verkar som en
hypnotisering eller en förhäxning.
Men mäktigare än allt annat är
ödet. I många af Ricarda Huchs
dikter och berättelser framstår ödet nästan
som personifieradt, en så stark känsla
får man af dess ingripande i
människo-lifvet. Särskildt är detta fallet i
romanen »Erinnerungen von Ludolf
Urs-leu dem Jlingeren», hvilken som nämndt
i storslagen kraft och tragik påminner
om något af Sofokles’ödesdramer. Vi
se där, hur en hel släkt, härligt
utrustad med de bästa gåfvor, som
milda gudar kunna skänka de dödliga,
dukar under för sina lidelser och ödets
hårda slag. Endast en af dem, den
minst betydande, som är utan sin släkts
dådkraft, men i stället är utrustad med
en ovanligt skarp blick för
människo-lifvets företeelser, öfverlefver familjens
undergång för att, sedan han ingått
som munk i ett kloster, nedskrifva
Ursleuamas storslaget tragiska
krönika.
Hur mäktigt Ricarda Huch än låter
ödet ingripa i människolifvet, lämnar
hon dock ej den fria viljan alldeles
obeaktad. Det tycks, som om hon
an-såge, att det verkligen funnes
människor, som åtminstone till en viss grad
kunde besegra ödet, och dessa skildrar
hon med en alldeles särskild kärlek.
Ezard i »Ludolf Ursleu» liksom
Michael Unger i hennes sista roman, »Vita
somnium breve», äro dylika
öfvermän-niskor, som ta sitt öde i sina egna
händer och gå rakt mot sitt mål utan
att låta sig hejdas af hinder, som
skulle förefalla andra människor
oöf-verstigliga. Ezard säger en gång:
»Lifvet är alltför kort. Därför borde
man också spilla så liten tid som
möjligt på att vänta, utan ha sitt öde i
sina egna händer. Man har bara ett
enda kort lif, och därför är det ingen
småsak, hur det gestaltar sig. Det är
min rättighet att njuta all den lycka
jag kan få.» Och efter denna princip
handlar han också. Men hvarken han
eller Michael Unger nå hvad de anse
vara lifvets högsta lycka. När Ezard
tror sig stå vid sina önskningars mål,
drabbas han af ett sådant ödets slag,
att han ej förmår något däremot: »Han
trodde sig finna lyckan och paradisets
lustgård, men i stället såg han sig stå
i en hemsk öken, och han hörde en
röst ropa till sig med bibelns ord:
Du dåre, i denna natt skall din själ
tagas ifrån dig!» Och Michael Unger
måste för att fullgöra en tung plikt
offra sin egen personliga lycka, och
han kommer till insikt om att lyckan
endast varit en kort dröm. Själfva
uppfattningen af förhållandet mellan
ödet och den fria viljan är emellertid
väsentligen olika i de båda ofvan
anförda romanerna, mellan hvilkas
författande också ligger en tidrymd af
bortåt tio år. Under det den första
verkar som en ödestragedi, är den
senare en skildring af en pliktkollision,
ur hvilken hjälten utgår segrande, men
med bruten lefnadslycka. Man skulle
kanske kunna säga, att den står etiskt
högre än »Ludolf Ursleu», men säkert är,
att denna är vida mera konstnärlig.
Öfver allt hvad Ricarda Huch
vidrör lägger sig ett skimmer af
skönhet. Ingenstädes märkes detta tydligare
än i hennes bok »Aus der
Triumph-gasse». Hon skildrar där lifvet i de
fattigas kvarter i en italiensk stad, ett
lif fullt af elände, nöd och brott.
Skildringen skulle verka pinsam, om
den ej genomstrålades af denna
underbara, tjusande skönhet, som är
Ricarda Huch egen och hvilken gör
just denna hennes bok till ett
oöfver-träffadt konstverk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
