Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11, november 1903 - Romeo och Julia 1903. Skiss från Italien af Gustaf Janson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kände något annat samtalsämne, ocb så
sutto de tigande en lång stund. Angelos
släpande ögon slukade under tiden den
älskade och plötsligt utropade han.
— Hvad du är vackerl
Virgilias dunmjuka kinder erhöllo ej
en nyans högre färg, hon vände
långsamt litet på hufvudet och log nådigt
mot sin tillbedjare. Allt det där och
mycket mer visste hon förut, spegeln
och hundratals glödande blickar hade
sagt henne det, och hon upptog dylika
utrop som en berättigad, men strängt
taget onödig hyllning.
Och icke ens den urblekta dräkt,
som vårdslöst hängde kring hennes
gestalt, kunde borttaga det intryck hon
gjorde. Ehuru ett par knappar
fattades i klädningslifvet och fastän
morgontofflorna voro nedkippade och håret ej
blifvit uppsatt ännu, förblef hon trots
alla yttre defekter den ståtliga Virgilia
Pradini. Dock, hvarken hon eller
löjtnant Angelo egnade en tanke åt den
vårdslösade toaletten, de voro vana vid
sådant och åtminstone alla hennes
väninnor uppträdde på ungefär samma vis
inomhus. Ute var det en helt annan
sak, där visade det sig bäst, hvilken
effekt en romarinna kan åstadkomma
med ytterst små medel.
Men pausen blef lång och löjtnant
Angelo våndades öfver att ej hafva
något nytt att berätta. Virgilia satt
stel i sitt soffhörn, försjunken i sin
evigt orörliga väntan och lät honom
beundra sin klassiska profil. Och det
gjorde han också. Som en äkta
romare tröttnade han aldrig att se
samma sak hur ofta som hälst, blott den
var formfuiländadt vacker. Och så
småningom försjönko de båda unga i
den kontemplativa stillhet, som är så
välgörande för trötta sinnen och äfven
för andra. Utan att tänka, endast
kännande ett obestämdt välbehag, som
vissheten om den enes närvaro skänkte
den andre, sutto de i hvar sitt soffhörn
njutande af den behagliga känslan att
slippa företaga något alls.
Hur länge pausen varat, visste de ej.
En dörr i rummets bakgrund öppnades
häftigt och in trädde signora Pradini.
Lång, mager och fruktansvärdt hårdt
snörd stannade hon midt på golfvet
och mönstrade de unga med strängt
ogillande blickar. Hennes stora, bruna
ögon sköto ut ur det beniga ansiktet,
där huden kallt vaxgul hängde ned i
stora rynkor och påsar på de mest
omotiverade ställen. Näsan liknade
en roffogels näbb och var för tillfället
bistert rynkad, som hade dess ägarinna
kännt några osunda dunster, medan de
färglösa läppame snörptes ihop till ett
bittert leende, hvilket förvandlade
munnen till ett nära nog osynligt streck.
Löjtnant Angelo reste sig
pliktskyldigt från sin plats och skyndade fram
för att kyssa sin blifvande svärmoders
hand, men signora Pradini gjorde en
afvärjande åtbörd, som kom honom att
stanna på halfva vägen och förundrad
betrakta henne.
— Sitter du här igen och hänger,
började signora Pradini vänd mot sin
dotter. — Hur många gånger har jag
inte sagt dig, att en flicka vid din
ålder bör tänka på sin framtid. — Ja
du behöfver inte svara, jag känner på
förhand dina enfaldiga invändningar.
Och för den skull ämnar jag nu vända
mig till grefve Buonmarito för att om
möjligt erhålla ett klokt ord till svar.
Hör nu, min käre Angelo, hvad menar
ni egentligen med det här?
Löjtnant Angelos vackra ansikte
uttryckte icke förvåning längre, det vore
för litet sagdt, den mest oförställda
häpnad skämde en stund hans drag.
Sedan återfingo de sitt vanliga utseende
och endast i ögonvråame kvardröjde
en förebrående glimt. — Hvarför stör
du oss, vi ha det ju så bra? sade den.
Men signora Pradini var ej hågad att
läsa andras tankar, med rakknifshvass
skärpa fortfor hon.
— Stå inte där som en fåne och
stirra och stirra. Svara hellre på min
fråga, hvad menar ni egentligen med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
