Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11, november 1903 - Musik. Revy. Af W. L—n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bart för den som ej haft tillfälle att
utom de fåtaliga konsertåhörandena
studera det. Och de många som
för-gäfves sökt intränga i den egenartade
andantesatsen, den figurerade lydiska
koralen (»Heiliger Dankgesang eines
Genesenen an die Gottheit»), fingo
här helt visst sin syn vidgad för detta
verkets kanske märkligaste del.
Ny för oss var en stråkkvartett i
a-moll af Alexander Glazounoff (född
1865 i Petersburg, där han f. n.
verkar som professor i komposition vid
konservatoriet; han har hufvudsakligen
skrifvit ett ganska stort antal
instrumentala verk: sex symfonier,
orkester-suiter, symfoniska dikter, ouverturer,
stråkkvartetter och kvintett m. m.).
Föreliggande arbete torde höra till det
allra bästa vi fått höra af
»ungryssar-ne», till hvilkas mest framstående
representanter G. räknas. Och det är
ej så urnationellt, att det, såsom t. ex.
Rimsky-Korsakoffs kuriösa
»Schehe-razade», förblir frånstötande eller
åtminstone otillgängligt utom sina egna
landamären. Glazounoff erinrar
fastmer i många hänseenden om
Västeuropeisk stil, t. ex. César Francks.
Kvartetten verkar i hög grad orkestral
utan att därför slå öfver till sådant
raffinemang som t. ex. det förra året
af Briisslarne utförda verket af d’Indy.
Svårigheterna, som kulminerade i det
glansfulla scherzot, löstes, såsom man
kunnat vänta sig, med säkerhet och
elegans.
För de flesta en nyhet var väl också
Brahms a-moll-kvartett op. 51 n:o 2.
Gäller det om någon tonsättare, att
han aristokratiskt försmår jäktandet
efter publikens ynnest, så är det väl
om Brahms. Han vill aldrig tränga
sig på åhöraren; men den som gör
sig den ej ringa mödan att uppsöka
honom i hans tillbakadragenhet,
känner sig förvisso rikligt belönad. Men
därtill hör ett allvarligt studium. Från
den nästan kvinnliga vekhet som
herr-skar i de trenne första satserna, stic-
ker finalens obändiga kraft bjärt af.
Denna sista sats med sin stora
kontrapunktiska apparat och sin invecklade
rytmik gaf ett lysande prof på
kvartettens utmärkta samspel. Den ljufva
sångbarheten i första allegrot och
framför allt i andantet tolkades med den
innerligaste poesi. — Öfver hufvud
taget stod kvartettens nivå, som sagdt,
nu högre än någonsin Deras
uppfattning verkade måttfullare, helgjutnare.
Och öfverdrifter, så t. ex. i fråga om
nyanseringen (deras nästan till
klanglöshetens gräns drifna pianissimo), voro
utmönstrade; de förut till öfvermått
använda fraseringspausema voro nu
reducerade till lämpliga dimensioner.
Af de öfriga större konserterna
be-mäktigar sig helt visst
Konsertföreningens vårt största intresse. Det unga
företaget, som nu inträdt i sitt andra
år, tyckes arbeta med oförminskad
lif-aktighet under sin sällspordt nitiske
och duglige dirigent Tor Aulin, som
med beundransvärd hängifvenhet, parad
med konstnärlig intelligens, leder dess
öden. Dess första abonnemangsafton
var både i fråga om program och
utförande betydelsefull. I det senare
hänseendet är speciellt att anteckna
Beethovens C dur-symfoni, som återgafs
med en käck och frisk ungdomlighet
så som sällan tillförne. På ett utmärkt
sätt skilde sig orkestern från ett par
moderna uppgifter af mer än vanligt
fordrande art: engelsmannen Edward
Elgars »Prelude and Ängels fare well»
ur den för soli, kör och orkester
komponerade kantaten »The dream of
Geron tius» samt hans konsertouverture
»Cockaigne». Såväl kompositionerna
som kompositören voro för det svenska
publikum alldeles okända. De som
med ett visst medlidsamt löje gingo
att stifta bekantskap med ett verk af
en engelsk kompositör fingo b el t visst
sin mening betydligt ändrad. Ty att
här förelågo skapelser af en högst
märklig begåfning, därom var väl
ingen i tvifvel. Elgar (född 1857) lär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
