- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 6 (1903) /
666

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11, november 1903 - Musik. Revy. Af W. L—n

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

helt visst madame Carreno. Det
finnes väl få nu lefvande pianister, som
i sådan grad förenar en teknik, för
hvilken inga svårigheter längre tyckas
existera, och ett alla nyanser
behärskande anslag med en sådan
fantasiens originalitet och mångsidighet. Och
alla de stora egenskaper, som vi från
hennes föregående besök lärt känna,
äger hon, trots sina 50 år,
oförminskade kvar, endast ännu merasofrade,
förädlade.

Romanssången har på ett värdefullt
sätt representerats af Fru Clary
Morales, som med en vacker, numera
synnerligen jämt och säkert behandlad
stämma och med mindre vanligt
intelligent uppfattning föredrog en serie
tyska Lieder (Beethoven, Schubert,
Brahms, H. Wolf, Pfitzner m. fl.);
vidare af Fru Maikki Järnefelt, som
återigen firade en verklig triumf med
sin förträffliga tolkning af Liszt,
Tschai-kowsky, Wolf, Järnefelt o. a.

Vända vi oss nu till
operaverksamheten, så ha vi till en början att
anteckna några repriser med delvis ny
rollbesättning. Flitigast har Fröken
Svärdström varit, hon har redan
hunnit med två betydande nya roler.
Såsom »Marie, Regementets dotter» hade
hon näppeligen fått ett parti som
passade för hennes naturell, detta med
allt erkännande för flera förtjänster
hvad det musikaliska beträffar; och
såsom »Margaretha» hade hon åtagit sig
ett som betydligt öfversteg hennes
krafter. Fru Jungstedt gaf en isynnerhet i
dramatiskt afseende sympatisk
framställning af Fidés (»Profeten»), Fröken
Lyckseth vann berättigadt erkännande
i Donna Annas parti.

En novitet har säsongen hittills bragt
oss: Tschaikowskys »Eugen Onegin»
(»Jevgjénij Anjégjin»), lyriska scener,
som han kallar den. Den
komponerades år 1879. Om dess tidigare öden
förtälj es, hurusom den ursprungligen
var bestämd för en elevuppvisning vid
konservatoriet i Moskwa, hurusom se-

dermera tsaren fick höra talas om och
lära känna den, hvarefter den på
högsta befallning uppfördes å kejserliga
teatern i Petersburg (1884).

Texten, som är hämtad från
Pusch-kins roman med samma namn, är ett
tämligen villkorligt urval ur
originaldikten och har därmed fått dennas
brist på inre sammanhang i ytterligare
grad. När vi härtill lägga en svensk
öfversättning, som väl må fä heta
be-dröflig, så kan man föreställa sig, hur
det står till med textboken.
(Öfver-sättningen är gjord från tyskan,
hvilket bl. a. synes af titelbladets
felaktiga återgifvande. »Deutsch von A.
Bernhard» har blifvit: »Texten [efter
Puschkin] af A. Bernhard». Men den
verklige textkonstruktören var
skådespelaren Schilowsky och ej den tyske
öfversättaren Bernhard, som emellertid
fortfarande, trots anmärkning, seglar
under falsk flagg på operans affischer!)
Innehållet är i korthet följande.
Onegin, en man af begåfning, med
glänsande men ytlig bildning, drager sig,
utledsen vid sina framgångar i
socie-tetslifvet, tillbaka till sitt landtgods,
där han genom sin vän Lénski stiftar
bekantskap med den unga Tatjåna,
som vid åsynen af honom genast
flammar upp. Hon yppar för honom i ett
bref sin kärlek. . Han kan ej besvara
den. Led på detta umgänge söker
han hämnas på Lenski, som fört
honom dit, och uppvaktar så på det
ifrigaste dennes trolofvade, som är
Tatjånas syster. Lenski utmanar
honom på duell och faller för sin väns
hand. Efter flere års resor återvänder
Onegin till Petersburg, där han hos
sin vän furst Gréram återser sin
försmådda tillbedjerska Tatjana — såsom
sin väns gemål. Han råkar nu i eld
och lågor, bönfaller henne att fly med
honom. Hos henne segrar
pliktkänslan öfver den ännu lefvande kärleken
till Onegin, hon sliter sig lös ur hans
armar och lämnar honörn kvar i ett
Hii * ’ i af förtviflan. — Såsom opera-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:59:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1903/0671.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free