Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12, december 1903 - Ur en gammal hofmans minnen. Af G. Renholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
meling, som två gånger i veckan kl.
mellan 7 och 8 på morgonen hade
att föredraga ett referat af de
utländska tidningarne, kom in till kungen
fann han honom i färd med att värma
en kopp öfver glöden i kakelugnen.
»Hvad är det Ers Majestät håller
på med? frågade han.
»Jag lagar salep. Det skall vara så
bra för mitt bröst.»
»Men då skulle Ers Majestät slå
ortvin i det.»
»Han talar som han har förstånd
till, lille Hans. Hvar skall jag få
portvin ifrån så här dags? Han vet ju att
Hofgaard inte kommer förr än kl. 11.»
»Ja, men då skulle Ers Majestät taga
en butelj och låta den bli stående här.»
»Tror han inte jag har försökt det;
men nästa morgon fanns det inte en
droppe kvarl»
Fredrik VI gick aldrig-på teatern
utom på särskilda festföreställnmgar,
men då skedde färden med öfverdrifven
pomp och ståt. Personligen hade han
icke ringaste intresse hvarken för musik
eller något slags konst. När Ole Bull
var i Köpenhamn 1838, öfvertalade
drottningen sin gemål att höra honom,
hvilket skedde en förmiddag på
Amalienborg. Då mästaren slutat, gick
kungen fram, till honom och frågade:
»Hvem har lärt er spela?»
»Det har Norges storslagna natur,
Ers Majestät, de skummande forsarne,
de brusande älfvame, de höga
snöbe-täckta ijällame och grename som peka
mot himlen.»
Kungen vände sig om och gick ut. —
»Det är ju en narrl» sade han åt
Hax-thausen.
När Thorvaldsen samma år återkom
från Rom till hemlandet, mottogs han
med en hänförelse, som öfvergår all
beskrifning, af den talrika
människomassan hvilken samlats vid Toldboden.
Man spände hästame från vagnen och
drog honom i triumf öfver
Amalienborg Plads, hvilket kungen alldeles
icke tyckte om. Samma afton blef
emellertid Thorvaldsen »befald» till en
soirée på slottet. Han kom i
hederslegionens (franska institutets?) civila
uniform, mörkgrön frack rikt broderad
med fina rankor, svarta knäbyxor,
trekantig hatt och värja med stålfäste.
Dekorerad som han var med ordnar
från alla länder u m England, bar
han otaliga stjämoi -ch kors om
halsen och på bröste , ja ända ner på
magen, och som det den tiden icke
var vanligt att se så många
dekorationer som nu för tiden, väckte hans
inträde i salen stor sensation. —
Drottningen talade som vanligt med de
närvarande och sysselsatte sig en längre
stund med dagens berömde gäst,
hvar-emot kungen blef stående midt på
golfvet. Hon gick då fram och
hvi-skade något vid honom, hvarpå
kungens blick sökte Thorvaldsen, som han
straxt gick lös på, sägande:
»Hvad arbetar ni på nu för tiden?»
Thorvaldsen nämnde en figur.
»Blir den vacker?» sade kungen.
Öch därmed var samtalet slut.
Fredrik VI, »den gode gamle kwgen»
såsom han allmänt kallades, dog hastigt
vid 71 års ålder,-utan föregående
sjukdom, den 3 december 1839 och
sörjdes, säger förf., af folket som en fader.
Han efterlämnade ingen manlig ättling
utan efterträddes af sin halfkusin,
arf-prinsen Fredrik, hvilken såsom konung
antog namnet Kristian VIII, en man
helt olika till begåfning och skaplynne.
Genast efter hans tronbestigning
infördes flera ändringar i det gamla stela
hofceremonielet. En dag, då Holten
kom in i förgemaket, fann han
öfver-hofmarskalken Haxthausen stå där med
uppknäppt rock, stödjande sig på en
af kammarherrame som räckte honom
ett glas vatten. Orsaken till
illamåendet var, att den nye konungen gifvit
honom order att utöfva sina
marskalkfunktioner vid taffeln i civil dräkt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
