Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12, december 1903 - Ur en gammal hofmans minnen. Af G. Renholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värda Karolina Mathilda, var det hans
egen uselhet (redan innan hans
sinnessjukdom utbröt), som, i förening med
de två gamla änkedrottningames
elakhet, rent af dref den stackars
drottningen till förbindelsen med Struensee
och beredde hennes olycka. — Den
äkta sonen i det kungliga äktenskapet,
sedermera den ofvan omtalade Fredrik
VI, hölls länge under den ena af de
cl aka gummornas fårla och denna, hans
stjuf-farmor Juliane Marie, lät med flit
hans uppfostran försummas alldeles som
hon gjort med faderns; det var nästan
genom en palatsrevolution han såsom
kronprins lyckades sätta sig i besittning
af regeringsmakten, då han lät inspärra
den vansinnige fadern och aflägsna den
intriganta änkedrottningen. — Hans
äktenskap med sin kusin Sofia Fredrika
af Hessen-Kassel var lyckligt och denna
öfverlefde både honom och alla sina
åtta barn (hon dog först 1852 vid 85
års ålder) men bland dessa fans ingen
tronarfvinge. — Kristian VIII var son
till Kristian VII:s stjufbroder och gift
första gången med prinsessan Charlotte
af Mecklenburg-Schwerin, som var
Fredrik VII:s moder, men från hvilken
gemålen lät skilja sig för äktenskapsbrott,
(historien med Du Puy, sångaren).
Hans andra gifte, med en prinsessa af
Schlesvig Holstein Sonderburg
Augu-stenburg, var barnlöst, men genom
hans systers giftermål öfvergick med
tiden tronföljden till nuvarande
konungahuset.
Fredrik VII var gift och skild två
gånger (först med sin kusin, Fredrik VI:s
dotter Marie, sedan med Karolina
Charlotta Marianne af Mecklenburg-Strelitz),
allt före sin tronbestigning. Men redan
då var förbindelsen knuten med den
blifvande »Grevinden».
Grefvinnan i sin nya ställning hade
•emellertid naturligtvis sitt parti vid
hof-vet, och då hennes intresse bjöd att
de personer, som närmast omgåfvo
kungen icke skulle vara alltför fiendtligt
sinnade mot henne, intrigerade hon
mycket för att få lediga platser besatta
någorlunda efter sin önskan. Med
aristokratien och öfverhufvud taget de
bildade i landet rådde alltid en
spänning, som gjorde tonen i umgänget
tämligen besynnerlig för att vara vid
ett hof. Det var i det hela taget icke
lätt för henne att häfda sin ställning
i synnerhet gentemot furstliga personer,
med hvilka hon kom i beröring.
Under ett besök, som Karl XV en gång
aflade på Kronborg, var det ämnadt
att han skulle föra grefvinnan till
bordet. Men däraf blef intet. I det
af-görande ögonblicket räckte den
svenska kungen sin arm åt kung Fredrik,
och den enda trösten grefvinnan fick
var, att den höge gästen ej kunde slippa
ifrån att mottaga en gulddosa som var
prydd med grefvmnans och hennes
gemåls porträtter.
Den rent af otroliga myndighet
grefvinnan utöfvade öfver Fredrik VTI i
stort och smått ledde ofta nog till
högst löjliga förhållanden, såsom
exempelvis detta: grefvinnan hade af någon
anledning fått afsmak för nötter och
tyckte ej om att se kungen sitta och
knäcka sådana, hvilka han åter mycket
älskade, En dag såg Holten med
förvåning en lakej med ett helt fat
nötter i händerna rikta sina steg till den
privata lokal invid kungens
sängkammare, dar högstdensamme just befann
sig. — »Hvad i all världen vill detta
säga? hvart skall ni ta vägen?» —
Lakejen gjorde en menande gest. —
»Men han måtte väl inte sitta på det
stället och äta nötter?!» — »Jo, det
är just det han gör, ty det är ju
bara där han är säker på att
grefvinnan inte kommer och stör honom!»
I ett afseende utom politiken, såsom
redan nämnts, utöfvade grefvinnan ett
hälsosamt inflytande på konungen. Hon
kunde icke fördraga att se honom dricka
för mycket, och hon lyckades verkligen
uppnå att han i hennes närvaro sökte
lägga b&ndtyå denna sin böjelse. Men
för att ändå kunna få i sig så mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
