- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 6 (1903) /
709

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12, december 1903 - Holger Schjödt. En underlig historia af Maria Jouvin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HOLGER SCHJÖDT.

EN UNDERLIG HISTORIA
Af MARIA TOUVIN.

Un kväll, då jag satt vid min lampa
och var sysselsatt med att utplåna
de märken, jag en gång gjort i en bok
af en en gång mycket läst och
beundrad författare, knackade det plötsligt
helt oförmodadt på dörren och, innan
jag hunnit ropa ett ’stig in’, hade denna
redan öppnats, och en helt ung man
kommit in i rummet. Han bar en
norsk studentmössa på hufvudet,
hvilken han ej ens gjorde sig mödan att
taga af sig och till hvilken han helt
vårdslöst lyfte sin ena hand med en
åtbörd, som antagligen skulle innebära
någon sorts hälsning, men som man
för öfrigt tycktes få tyda efter behag.

— Ni är förvånad öfver att se mig,
kan jag tro — började han med
detsamma i det han obesväradt steg rakt
fram i rummet och utan vidare lyfte
bort böckerna och papperen från
stolen bredvid skrifbordet och ogeneradt

slog sig ned däri och satte sig bekvämt
tillrätta, kastande det ena benet öfver
det andra. Sannolikt hade han lagt
upp föttema på skrifbordsstolen, om
jag ej suttit på den.

— Jag gör mig hemmastadd, som
ni ser, smålog han stramt, — och
egentligen bör jag ju också känna mig
hemmastadd här, fortfor han, kastande en
undersökande blick kring rummet och
på mig; — det är ju naturligt–––––

Jag kan ej neka till, att jag kände
mig en smula öfverraskad öfver att en
okänd, ung man på detta näsvisa sätt
inträngde till mig under en sén
aftonstund och, fastän jag för länge sedan
hunnit lära mig, att man just ej bör
förvåna sig öfver något som sker på
denna planet, som människorna kalla
jorden, så kände jag likväl en viss
oro, då jag betraktade den främmandes
magra ansikte och illa borstade sko-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:59:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1903/0714.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free