Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12, december 1903 - Naturens strid mot järnvägarna. En skildring af de faror och svårigheter järnvägarna ha att utstå från stormar och oväder, jordbäfningar, eld och vatten. Af Geoffrey Besant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tider af året föres af en häftig storm
det lätta präriegräset i tjocka moln
öfver landet, hvarigenom skenorna bli
så fullständigt öfvertäckta att man knap*
past kan se en skymt af spåret. Djupa
skärningar bli igenfyllda af detta »paja
voladora» eller »vinddrifna hö», som
det benämnes, och när dylika stormar
äro i annalkande hållas arbetslag redo
för att ögonblickligen klara banan.
Uraktlåtes detta att genast göras, slå
gräsfröna rot och då nödgas man i
stället för skyfflar och högafflar
tillgripa spaden, hvilket är ett vida
styf-vare arbete. Detta »paja voladora»
är just det pampasgräs som i vårt land
röner sådan efterfrågan för dekorativa
ändamål. Cykloner och jordskalf äro
lyckligtvis lika sällsynta i England som
snöstormar, och till och med i Amerika,
Vinddrifvet präriegräs är en farlig
järnvägsfiende.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
