Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12, december 1903 - Naturens strid mot järnvägarna. En skildring af de faror och svårigheter järnvägarna ha att utstå från stormar och oväder, jordbäfningar, eld och vatten. Af Geoffrey Besant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
där eljest man har litet af hvarjehanda
såväl godt som ondt, äro de sistnämnda
i alla händelser så godt som okända.
Men Ryssland däremot har fått göra
den angenäma bekantskapen. Där är
det ingen ovanlig företeelse att tåget
måste stoppas därför att linjen på nästa
milslängd eller så blifvit upprifven af
ett jordskalf, eller en synnerligen
häftig cyklon i sin framfart förvandlat
telegrafstolpar, stationer och broar till
en hög af ruiner. Svåra oväder och
orkaner hemsöka stundom Englands
kuster, och mer än en gång ha de
tagit en fasansfull hämnd på järnvägarna.
Den 28 December 1879 inträffade en
af de förfarligaste olyckor man känner
i järnvägarnas annaler. Ett tåg pas-
serade Tay-bron, rakt emot den rådande
ursinniga stormen, då plötsligt brcn
stjälpte omkull och tåget med alla sina
passagerare — öfver sjuttio personer
— gick i kvaf i floden. Sedan dess
har Tay-bron blifvit ombyggd med
annan konstruktion som är bättre ägnad
att motstå elementens anlopp. Indien
är ej heller främmande för orkaner.
Man känner ett fall då ett tåg på
Ostindiska banan blåsts ned från spåret,
hvarvid en mängd människor dödades
och skadades, men ett egendomligt
faktum härvidlag var, att endast tåget
blef anfallet, under det att
kringliggande landsträcka lämnades helt och
hållet oberörd, ett tydligt bevis på att
naturen hatar och afskyr järnvägar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
