Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12, december 1903 - Första kärleken. Af Emilia Pardo Bazan. Öfvers. af Hellen Lindgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
behag, hon stod tvärtom i fulla
glansen af kvinnlig skönhet.
Hennes ansikte var ovalt, men icke
för långlagdt, hennes läppar svällande,
halföppnade och småleende, ögonen
sågo icke rakt fram, blicken var riktad
åt sidan med ett halft längtande
uttryck, och hon hade en grop i kinden,
som kunde ha blifvit formad af själfva
Kupidos lekfulla fingerspets. Hennes
hårklädsel var sällsam, men elegant, en
kompakt grupp af lockar voro
upplagda kägelformigt, den ena öfver den
andra, tätt invid tinningarna, och en
korg af hårflätor tornade upp sig på
hennes hjässa. Denna gammalmodiga
chevelyr, som var uppsatt så att den
gick från nacken uppåt, lämnade
hennes hvita hals bar, så att den grop,
som var synlig på kinden, här
återfanns men blott som en antydning.
Och hvad nu dräkten beträffar . . .
Jag skall här alldeles af hålla mig att
dryfta, huruvida våra far- och
morföräldrar voro mindre blygsamma än våra
hustrur, eller om forna tiders biktfäder
voro mera öfverseende än nutidens,
jag är böjd att tro det senare, ty för
sjuttio år sedan berömde sig kvinnorna
af att vara goda kristna och
gudfruk-tiga och skulle icke ha varit olydiga
sina själaherdar i ett så allvarsamt och
viktigt fall som detta. Hvad som står
utom allt tvifvel är, att om någon dam
nu för tiden skulle presentera sig i
samma dräkt som damen på porträttet,
skulle det väcka skandal, ty från
hennes midja uppåt var hon endast höljd
af ett genomskinligt flor, draperadt i
lätta veck, som snarare framhöllo än
dolde tvenne snökullar, mellan hvilka
ett pärlband slingrade sig. Ytterligare
sträckte hon ut, i fullkomlig glömska
af blygsamhetens lagar, tvänne runda
armar, värdiga Juno, och som slutade
med tvänne händer af den finaste
mejsling ... när jag säger händer, uttrycker
jag mig dock oriktigt, ty blott den ena
handen var synlig och höll en rikt
broderad näsduk.
Ännu i denna dag är jag förvånad
öfver den öfverväldigande verkan, som
detta porträtt utöfvade på mig, hur jag
förföll i ett hänryckt åskådande, och
knappast kunde draga andan, medan
jag med ögonen slukade bilden. Jag
hade ofta i illustrerade tidningar och
i vår matsals mytologiska gravyrer sett
vackra kvinnors bild återgifven, och
dessutom hade jag ofta stannat
framför ett butiksfönster, där en
reproduktion var uthängd och där en vacker
och harmonisk kvinnofigur slagit an på
mitt i förtid utvecklade, ganska
bråd-mogna artistiska sinne; men denna
miniatyr, som jag hade påträffat i min
fasters lådor, verkade på mig, oatsedt
dess ovanliga skönhet, som besjälad af
subtil och lifskraftig andlig magnetism;
man kunde se, att detta icke var en
målares nyck, men bilden af en
verklig, lefvande person af kött och blod.
De varma och rika färgtonerna kunde
komma en att misstänka, att den
ljumma blodströmmen ännu forsade under
pärlemorhuden. Läpparna voro till
hälften öppnade och visade tändernas
pärlrad, och för att fullständiga
illusionen, omslöts ramen af en krans af
naturligt hår, kastanjebrunt till färgen,
lockigt och silfverlent, som
otvifvelak-tigt hade vuxit, där nu tinningarnas
lockar på porträttet voro anbragta.
Som sagdt, det var mer än en kopia,
det var återglansen af en lefvande
person, från hvilken jag blott var skild
genom glasets stängande mur ... Jag
grep målningen, andades på den, och
det tycktes mig, som om den mystiska
gudomlighetens utstrålande värme
meddelade sig åt mina läppar och rann
som en eldflod genom mina ådror.
Just då hörde jag fotsteg i korridoren,
det var min faster, som återvände från
sina andaktsöfningar. Jag hörde
hennes astmahosta och det släpande ljudet
af hennes giktbrutna fötter. Jag fick
nätt och jämt tid att lägga tillbaka
miniatyrporträttet i lådan, skjuta till
rh gå fram till fönstret, påta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
