Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12, december 1903 - Litteraturkrönika. Af Hellen Lindgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteraturens yppigaste blomstermånad,
December, har inbrutit, och hvar och en,
som låter blicken löpa öfver den långa
raden af hvad vår jullitteratur bjuder, dels af
utländsk öfversättning och dels af vår
inhemska produktion, kan, om han har något
sinne för jämförelser, finna en motsats,
som icke precis är glädjande.
Nedslagenhet kanske icke är rätta ordet, för hvad
som kommer till synes i den inhemska
produktionen men dock ett svårmod, en
drömstämning, som utmärker
ynglingaåldern eller också något visst resigneradt,
som utmärker den ålderns mogenhet, då
illussionernas drömväf brustit. Undantag
finnes, intet är farligare än att skära allt
öfver en kam, men jag påstår, att
grundtonen är denna, och om en och annan
munter historia gör sig hörd, är den
mesta-dels en saga. Däremot återspeglar i
allmänhet den utländska öfversättningsliteraturen,
trots bitterhet och pessimism, brytningen
mellan djärfva viljor, starka lifskonflikter,
ofta ändade i sorg, nederlag, förtviflan,
men med betonande af de klara målens
och de stora möjligheternas lockelse —
här är det lifslust i kampen för det
praktiska — man tar icke nederlaget som gifven
sak. Tor Hedberg diktar sagor, som ibland
kunna vara charmanta, Strindberg, alla
poesiböckers vedersakare, har själf gjort
en sagbok, och när Geijerstam nu går ned
i bondlifvet, hittar han
där typen Samuel, en
sådan, som ej passar
någonstans, en
vildfå-gels-natur, som
drömmer om något
obeskrif-ligt, — fastän
mäster-lots, tillfredsställer ej
det heller honom.
Det är, som om det
låge en fin doft af
still-sa mironi i hvad
Geijerstam skildrat i dessa
bondhistorier, som han
kallat Skogen och Sjön
(Alb. Bonnier). Han
har vunnit mer än
någonsin det man brukar
nämna episk stil, den
stora öfverblicken. Hur
sympatiskt är icke den
gamle prästen tecknad i
»den gamla bibeln»,
där han tar sin
hetlef-rade kollega i upptuk-
telse, hur försonligt ser han icke ned på dessa
människors tankar, om plikt och njutning —
barnet som den förbjudna frukten för den
ytterliga fattigdomen, men när det så
kommer, äktenskapet och sträfvandet till det
yttersta, både han och hon och så blir
»kärleksglädjen helgad genom barnen».
En seg uthållighetskraft, en sund
spänstighet, en diplomati, som förstår att aflocka
naturen allt, se där i alla fall det hoppfulla
i Geijerstams skildring. Att förgylla
allmoge-lifvet har aldrig varit hans sak, men lika
litet har han något intresse af att förtala
det. Må man läsa i »Ingrids myrten»
historien om den raska, fula, anspråkslösa
ladugårdsdäjan, som efter år af släp på
herrgården griper efter räddningsankaret
mannen för att icke komma på socknen.
Hon har hört talas om den svåra och
hårda änkemannen uppe på skogen, som
alla pigor rymma från. Tänk om! Hennes
fantasi börjar arbeta, så tar hon
hustrupig-tjänst på försök, om vi så få säga, hos
honom och gör sig oumbärlig och får
myrtenkronan och känner sig — så
oändligt lycklig. Men så »lyckligt» går det
icke för alla. Så ha vi t. ex. berättelsen
om detta gamla fiskarpar, där han
nedlägges på sjukbädden och hon får gå
omkring och tigga — »skogens hemlighet.»
Hvarför säga, att den är dyster, fast han
öfvertalar henne att låta honom komma ut
i ekan, och hon vet,
hvad som skall hända
den själfforvållade
döden. Denna uppfattas
icke här som en feg
rymning från lifvet men
som ett naturligt
sömnmedel efter årslång lifs
kamp mot lidande och
elände. Och detta
frivilliga afsked från lifvet
omstrålas snarare af en
blid och glad frid [-liksom-] {+lik-
som+} den sjukes glada
frid, när han vet, att
tiden kommer, då han
får ta sitt sömnmedel
mot plågan. Det finns
ingen social anklagelse
i dessa noveller, men
de äro icke förty
ge-nomandade af en lugn
lifspessimism. Hvad
betyder näringsbekymret
för den fattige, som bör-
GUSTAF AF GEIJERSTAM.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
