Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4, april 1904 - En affärskris under »l’ancien régime». Af Carl Raab - I. Tiden och ställningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
VAR/A
rers, litterära snillens och världsliga
abbéers artigheter. — Arkitektur,
möbelstil, rumsanordningar, allt undergår
den nya, excentriska tidsandans
inflytande. Det sköna och storslagna
lämnar rum för det behagfulla, det
bekväma, det nyckfulla. De rena
konturerna utbytas mot de vridna och
fantastiska. Man bygger ej längre
ståtliga palats. Tidehvarfvets monument
äro de s. k. petites maisons, hvilkas
frontoner symboliskt pryddes med
själfs-våldiga satyrer och yra bacchanter.
Man hör ofta regentskapet anföras
som en af de svåraste punkterna på
»Tanden régime’s» syndaregister. Och
det var visserligen icke en skola för
dygd och goda seder. Men man får
ej glömma, att det kom en värre tid
efteråt. Det var Ludvig XV och hans
hof, som det tillkom att taga sista
steget mot botten af sedligt förfall. Filip
af Orleans var ett slags hednisk
nöjes-filosof. Ludvig XV blef aldrig annat
än en rå vällusting. Och i det hela
stod regentskapet lika högt öfver
Lud-vid XV:es senare regeringstid, som
Palais-Royal stod öfver den senare
statsinstitution, som bar namnet
Hjort-parke†i. Regentskapet var ett
karnevalsrus af kort varaktighet och
förklarligt som reaktion mot den närmast
föregående tidens hyckland¾
dygdekomedi. -
De muntra dagfjärilarne — eller
rättare nattfjärilarne — hade väl aldrig
tänkt sig så långt som till karnevalens
slut. Men hertigen-regenten, hvilken
icke kunde undgå att då och då —
mellan tvenne orgier — taga del af
statsangelägenheter, han kände hur
marken gungade under fötterna. Filips af
Orleans rika andliga begåfning var vid
denna tid förslöad af
öfveransträng-ningar i nöjets tjänst. Han hade aldrig
känt ärelystnaden i vanlig mening,
ännu mindre den af högre slag, som
ser sin belöning i själfva arbetet för
ett godt eller nyttigt ändamål, och
hans sorglöshet tilltog med åren. Men
han egde den art af ambition, som
eggas af fåfängan, och, där hans
egenkärlek var med i spelet, kunde han
utveckla en viss energi, ehuru den ej
räckte länge. Regentskapets första tid
utmärktes också af flere beaktansvärda
administrativa reformer, hvari den
ledande tanken tycktes utgöra en
reaktion mot Ludvig XIV:es
centralisations-system. Den verkställande makten
fördelades på departement s. k. conseils
under öfverinseende af
regeringskonseljen (le conseil de la régence). Det
departement, som till följd af
omständigheterna fick det mest maktpåliggande
arbetet, var finansdepartementet (le
conseil des finances). Ty den allt
annat uppslukande frågan var finansernas
ordnande. Totalsumman af
statsskulden öfversteg 2,400,000,000 fr.,
fördelade i poster, hvilka stå klara nog
för eftervärlden men för den dåvarande
styrelsen tedde sig som ett outredligt
kaos, en öfverväldigande massa af allt
förkrossande tyngd. Medel saknades
för att betala innehafvare af statens
obligationer deras räntor och, hvad
värre var, äfven för de löpande
utgifterna, ty de två närmast följande årens
revenyer voro till största delen
medtagna på förhand. Regenten hade
förbehållit sig själf öfverinseendet af
finansdepartementet, och alla viktigare
förordnanden på detta område fordrade
hans underskrift, men den verklige
ledaren af finanserna blef hertig de
Noailles. Denne var en smidig hofman,
icke alltför besvärad af moraliska
skrupler. Strängt religiös under Ludvig
XIV slöt han sig till fritänkarne under
regentskapet. Liflig till lynnet, lätt
hänförd af sina egna, mångfaldiga och
föga genomtänkta förslag, egde han
likväl en skarp intelligens, grundliga
kunskaper samt ärelystnaden att styra
allt till det bästa. Noailles’ förvaltning
betecknas också af flere ansatser till
förbättringar, hvilka röja en
otvifvel-aktigt god vilja, men som strandade
till stor del på grund af hans omgif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
