Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1, januari 1906 - Zarens förrädare. Roman från revolutionen i Petersburg 1905. Af Theo v. Blankensee. Bemyndigad öfversättning - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lämnade ämnet. Först då tankarna
helt riktades mot Anna Petrowna, då
kärleken till henne nedtystat alla andra
känslor, ljusnade hans min.
— År Anna hemma?
— Jag tror att hon väntar mig.
— Vet hon af att jag kommer med!
— Nej!
— Då kommer jag och öfverraskar
henne!
Dimitri Michailow lyfte hotande
fingret.
— Sergius, Sergius, sade han
skrattande, nu ser du hur lätt ungdomen
låter tämja sig. Nyss talade du som
en blodgirig anarkist och nu kuttrar
du som en förälskad turturdufva.
Sergius kände sig träffad och teg.
De veko nu af i riktning mot
universitetet.
Då frågade Michailow:
— Följer han ännu efter oss?
Sergius Baburin såg sig om. Gatan
var full af promenerande, som alla
skyndade mot sitt mål, ty ingen dröjde
gärna länge ute i en sådan köld.
Sergius såg sig spejande omkring, men
kunde ej upptäcka honom.
— Nej! Han har ansett det
lämpligast att afdunsta.
— Såvida han ej aflösts af en annan,
var köpmannens svar. Därpå gingo
de in.
Dimitri Michailow gick direkt till
sitt rum, under det att Sergius Baburin
uppsökte sin fästmö.
Michailow hade öppnat dörren till
en korridor med en mängd dörrar på
ömse sidor. Köpmannen gick till höger,
där hans arbetsrum var beläget, under
det att dottern Anna Petrowna hade
de två sista rummen till vänster.
Innan de båda männen skildes åt,
sade Michailow:
— Sergius, kom in i mitt arbetsrum,
när du hälsat på min dotter. Jag har
ett viktigt meddelande att göra dig.
— Hvad då, Dimitri Iwanowitsch?
frågade Baburin.
— Gå först in till Anna Petrowna?
Jag vill inte beröfva dig återseendets
glädje. Och det kan ju hända, att det
jag har att säga dig inte precis är roligt.
Kom in till mig sedan!
Därpå gick Dimitri Michailow in i
sitt arbetsrum.
I ögonblicket därefter stod Sergius
Baburin med klappande hjärta framför
Anna Petrownas dörr. Han drog ett
djupt andedrag och han kunde höra
sitt hjärta slå. Så högt älskade han
Anna Petrowna.
Han lade handen på dörrlåset och
öppnade mycket sakta. Ljudlöst smög
han sig in i rummet, och det första
som mötte hans blick var en högrest,
yppig gestalt, som vände ryggen mot
honom. Öfver axlarna föll det rika,
mörkbruna håret.
Detta var Anna Petrowna! Med ett
språng var Sergius bakom den vackra
unga flickan. Innan hon hann vända
sig om, hade han lagt ena handen
öfver hennes ögon och ropade:
— Gissa hvem det är, Anna Petrowna!
— Det kan inte vara någon annan
än den otäcke bofven Sergius
Michailo-witsch Baburin.
Skrattande tog Baburin bort sin hand.
— Du satt väl och tänkte på mig?
— Du har alldeles för stora
pretentioner. Jag talade nyss med min
väninna om nya moder, och det är
ej något som lär intressera dig.
— Din väninna? Hvar är hon?
Baburin såg sig omkring, men ingen
annan än Anna Petrowna var inne i
rummet.
— Hon gick in i biblioteket med
en bok. Men här kommer hon ju!
En ung flicka på omkring aderton
år kom genom dörren till höger. Den
mörka, bruna hyn och de svarta
blixtrande ögonen förrådde hennes polska
härkomst. Håret var biåsvart och
glänste likt stål, den lilla trubbnäsan
och den lilla ständigt leende munnen
med de röda svällande läpparna
förle-nade hela hennes person ett retande
behag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
