Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4, april 1906 - Demaskerad. Roman af Headon Hill. Bemyndigad öfversättning för Varia - Kap. IX. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEMASKERAD
Romax af HEADON HILL.
Bkmyxdigad öfvkrsattxing för varia.
(Forts, från N:o 3.)
Om han icke misstoge sig mycket,
var flickan inom sig redan
medveten om den sig närmande stormens
mullrande. Det kunde endast hafva
varit något sådant förutseende
sinnestillstånd, som aflockat henne ett så
naivt vädjande som att visa vänlighet
mot hennes älskare i samma ögonblick
som hon krossat hans eget hopp. Ej
ens en okonstlad landsflicka försöker
med kallt blod värfva sympatier hos
den afvisade tillbedjaren för den mera
gynnade.
Men hur motbjudande och efter all
sannolikhet omöjlig hans uppgift än
var, så var dock icke Rattray den man
som skulle vända ryggen åt den emedan
den var besvärlig och kinkig, och ännu
mindre emedan kärleken, som gripit
och besegrat honom så sent, svikit
honom. Enligt hans enkla uppfattning
var detta endast ett skäl till för honom
att hjälpa den flicka han älskade.
Dock endast i fall det fanns någon
möjlighet att rädda Landon
Tressing-ham. Det minsta smyghål skulle duga
till en början, men om intet sådant
yppade sig, skulle han låta
Mandible-mysteriet falla som ett brännande kol
och skynda tillbaka till sina rum i
London, tills hans permission vore
utlupen. Hans instinkt som
uppspa-nare af brott tillät honom icke att
förlåta ett mord. Där måste gränsen
dragas.
Han träffade Roddy i den med
ekbjälkar täckta vestibulen, sugande på
en pipa och lidande af ett våldsamt
anfall af dåsighet efter morgonens
upphetsning. Den unge mannen sprang
upp mer än förtjust vid anblicken af
sin kusin — föremålet för hans
ungdomliga dyrkan.
— Käre gamle Stewart! utbrast han.
Allting tycks sofva, och jag var rädd
att Winnie lagt beslag på dig för hela
eftermiddagen. Nu kunna vi två
åtminstone vakna upp och dryfta den
här mordhistorien. Jag vet väl att du
håller på att spricka af längtan efter
att få undersöka den!
Rattray smålog åt hans ungdomliga
hänförelse.
Knappast det, svarade han, men jag
medger att den intresserar mig som
fackman. Hvad säger du, om vi skulle
gå upp till kyrkan och se oss om?
Polisen är väl borta nu, och jag tror
säkert att vi skall kunna få låna
nycklarna.
Roddy skyndade att taga ned sin
mössa från hängaren.
— Kom då, ropade han. Om det
finns något, som passar för mig, så
är det att spela rollen af elev hos en
öfverdängare i detektivkonsten, i
synnerhet en söndagseftermiddag.
Stewart Rattray uppmuntrade just
icke sin unge följeslagares ifver, där
de skredo fram mellan grönskande
häckar till den gamla kyrkan. Han
öfvervägde om och om igen i sin till
ytterlighet tränade hjärna den
öfver-tygelse, som tryckt sig på honom att
Landon Tressingham dödat mr Mandible.
Hela saken tycktes leda in i en cul
de sac, från hvilken det ej fanns någon
utgång. Men just emedan allt föreföll
så enkelt, var han benägen attjörkasta
denna åsikt och antaga en annan mera
invecklad sådan, om det på något vis
vore möjligt. Oafsedt hans ridderliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
