Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5, maj 1906 - Sven Lidman. Af John Landquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ur höstdunklet. Älskade skalden förr
de högljudda apostroferna, var han
Venusfestens bullrande gäst, ha
skym-ningsmonologerna nu blifvit honom
kärare. Icke för intet har heller hans
sångmö umgåtts så mycket med
antikens älskvärda naturväsen, den har
fått något af graqen hos källans nymf.
Få vi tro poeten har den äfven
hennes omedvetenhet, och sångens oro,
som vaknar inom honom, är blott
hennes bundna väsens längtan och
känsla af förbindelse med andra
källor. Han säger sig ha lefvat med
ringa målmedvetenhet och burits fram
blott som den starka strömmens alla
vågor ila mot ett fjärran okändt mål.
Han jämför sitt hjärta med det
formlösa, outtröttliga och glömska hafvet,
som speglar lika all sol och storm
och blåa himlar, och det har
outgrundliga dunkla djup, som han
stundom villrådig och undrande är beredd
att kalla gränslöst tomma. Men det
hafvet gömmer en underbar pärla, som
ingen dykare kan hämta upp och som
dock skänker det sin sagolika rikedom.
Så är hvar verklig skalds
inspirationsgrund oåtkomlig, han har ett dunkelt
rum, och kring personlighetens och
skapandets källor ligger mystikens
oöf-verstigliga trollcirkel. Källorna
introduceras med en sinnrikt symbolisk
dikt om en fontän, i hvilken diktaren
önskar sin personlighet dess stolta,
mot ljuset rakt stigande stråles
samling och afslutenhet, och när man själf
är en fontän, hvars solglittrande vatten
stiger ur underjordiska djup, vet jag
ingen vackrare önskan än denna:
att som en stor och ensam vattenlilja
få lyfta djupens längtan mot ett klarnadt blå.
Sven Lidman är vid sidan af Sigurd
Agrell den mest utpräglade erotikern
af de unga skalderna. Men under det
Agrells dikt bär ett vekare och finare
skaplynne, är en längtan till
madonnan med de späda brösten, de svaga
länderna och de blå och milda
ögonen, var Lidmans diktartemperament
från början ett mer hänsynslöst
manligt, stundom brutalt sensuellt. Men
med åren har hans erotik förandligats
och han vunnit en allt rikare kunskap
om människosjälen. Han röjer ofta,
hvilken skarpsynt och öm blick han
äger för kvinnornas erotiska känslolif,
och deras kyssars svala vårrägn och
skötes mystik lösgjorde i honom
sångens krafter. Väl finnes hos honom
nattens dystra, sorgklädda sinnlighet,
då kinderna lysa bleka af allvar och
lidelse, men där finnes också den
kärlek, som är en beständig och
stärkande visshet, dagens sång och
insom-nandets lycka. Det är en kärlek, som
stundom står rådvill om sina
uttrycksmedel, som blifvit trött på smekningar,
emedan vi till slut därmed intet gripa
af det vi älska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
