- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 9 (1906) /
316

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5, maj 1906 - Demaskerad. Roman af Headon Hill. Bemyndigad öfversättning för Varia - Kap. XIII. Kaplanen från Wormwood Scrubs

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

af the Castle sysselsatt med att äta och
under pauserna genomögna sin post.

Nu fick han tag i ett kuvert, som
tydligen ej expedierats genom posten, ty det
saknade både frimärke och poststämpel.
Sedan han öppnat det och läst det
korta innehållet, lyfte han upp handen.
Den vältränade hofmästaren, som stått
vid skänken, var i ett nu bredvid honom.

— Qlenister, sade baronen, mr
Man-dibles bror kommer hit i dag för att
äta lunch före begrafningen. Han är
alldeles ensam i prästgården, och min
ställning Tiär kräfver att jag visar honom
en liten artighet. Jag tror att han är
den aflidnes ende släkting, och han
är präst äfven han, ty han är kaplan
vid Wormwood Scrubs fängelse. Det
är ju det fängelse, till hvilket straffångar
skickas de första sex månaderna efter
sitt domfällande, eller hur?

— Alldeles riktigt, monsieur le
baron, svarade den gamle mannen med
en nästan omärklig ryckning kring
sina skägglösa läppar.

— Jag önskar alt mitt hushåll må
talrikt répresenteras vid begrafningen,
fortfor de Quérin. Det är sed på
landet att vara höflig mot prästerskapet
såväl dess lefvande som dess döda
medlemmar, och som den mest
framstående församlingsbon kan jag ej göra
något undantag därvidlag. Jag litar
emellertid på att du träffar det rätta
urvalet bland tjänarne, både i fråga
om dem, som skola passa upp vid
lunchen och om dem, som skola göra
honnör vid grafven, med passande
iakttagande af de försiktighetsåtgärder
du finner nödvändiga.

Gubben tycktes fundera.

— Har hans högvördighet länge
beklädt ämbetet som fängelsepredikant,
monsieur? frågade han.

— Endast åtta år, lydde svaret.

— Då ha vi inga andra här, som
måste uteslutas från ceremonien än
Knison, andre betjänten, svarade
Gle-nister, som tydligen var en vän af
långa ord. Det finns äfven andra,

men liksom jag själf inte af så färsk
datum. Dessutom, tillade han, i det
han sänkte sin gälla röst till en mera
intim hviskning, dessutom finns det ju
utanför huset öfverskogvaktaren Jasper
Lo max. Han skulle väl af olika
orsaker knappast vara en passan de sörjande,
förmodar jag.

Baronen snurrade rundt på sin stol
och kastade en blick på sin gamle
betjänts ansikte, men molnet på hans
panna byttes hastigt till ett flyktigt
leende då han såg de åldriga dragens
fullkomligt korrekta och
vördnads-fulla uttryck med en den svagaste
anstrykning af verklig oro.

— Hur gammal är du, Glenister?
frågade baronen vänligt.

— Närmare åttio, monsieur, och
med många erfarenheter af den’sorten,
som Jasper Lomax endast känner till
helt flyktigt. Det är därför inte mitt
fel, om jag, som ni ser, kunnat läsa
mellan raderna i fråga om monsieurs
dispositioner — jag menar sådana, som
kanske ligga utom mitt eget
departement. Förlåt mig, om jag öfverskrider
min befogenhet, men jag har alltid
spelat fint spel och skulle vilja vinna
under monsieurs banér äfven detta,
som sannolikt blir min sista bedrift
inom yrket.

— Du skall vinna, Glenister! sade
baronen varmt. Du skall vinna, min
gubbe lilla! Men var inte rädd för
några försiktighetsåtgärder, försök ej
häller att alltför grundligt granska din
herres handlingar; jag har kanske icke
din ålder och erfarenhet, men jag har
tur, min gode Glenister, när det gäller
att sätta kronan på mina
ansträngningar, och du kan lita på att jag ej skall
begå några misstag härvidlag. Lomax
har fått mycket noggranna
instruktioner. Han kommer att hålla sig hemma
i Hartslock Wood i dag och så länge
som det kan behöfvas. Han vet i
själfva verket bättre än de flesta orsaken
till sin afsondring, som jag ser du har
gissat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:00:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1906/0319.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free