Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7, juli 1906 - Zarens förrädare. Roman från revolutionen i Petersburg 1905. Af Theo v. Blankensee. Bemyndigad öfversättning - Fjortonde kapitlet (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Baburin stoppade papperet lugnt i
-sin ficka utan att sänka vapnet.
Då Sergius Baburin ej gjorde någon
min att lämna rummet, sade
Andrejanoff, darrande af fruktan:
— Hvad önskar ni mera? Qå er
väg! Jag har ju* gifvrt cr pengarna!
— Tålamod! Ni har ännu ej
gif-vit allt!
— Hvad önskar ni mera? Jag har
inte mer! Gå er väg! Någon kan
komma och då är ni förlorad.
Baburin skrattade.
— Sådan oro ni har för min skull!
Men lugna er! Mig hotar ingen fara!
Om någon kommer hit, så äro både
ni och han förlorade.
— Hvad vill ni mera? Ni vill väl
inte döda mig! Ni har ju fått
pengarna !
— Jag har fått de pengar ni stulit
från Michailow. Men jag fordrar
tillbaka allt det ni tagit.
— Hvad önskar ni mera?
— Lefver Anna Petrowna?
— Ja.
— Hvar hålls hon fången?
— 1 Peter Paulsfästningen.
— Hon lefver således?
— Ja-
— Det är er lycka! Hvem gaf
befallning att Dimitri Michailow skulle
mördas ?
— Bachruschin! För Guds skull!
Det var Bachruschin! Inte jag!
— Åt hvem gaf Bachruschin
uppdraget?
Andrejanoff darrade som ett asplöf
och var ur stånd att få fram ett ord.
Hotande upprepade Baburin sin
fråga.
— At mig, stammade Andrejanoff.
Jag hade ju ej annat val än att lyda.
— Och hvem använde ni?
— Alexei Maximowitsch!
— Ni vet ju ej hvem han är?
— Nej.
— Och han utförde mordet?
Andrejanoff böjde jakande på huf-
vudet.
— Hveim förrådde mig? frågade
Baburin vidare.
— Alexei Maximowitsch!
Allt mera hotande blef Baburins
stämma.
— Nu måste ni också gifva tillbaka
Michailows lif, som ni tagit.
Andrejanoff stirrade häpen på
Baburin.
— Michailows lif återfordrar jag!
upprepade denne. Ni har tagit det
och måste också gifva det tillbaka.
— Men... men det är omöjligt. För
himmelns skull!
— Hade ni förbarmande med
Michailow? *
— Var rättvis, tänk på min
ställning?
— Om ni inte ger mig -tillbaka
Michailows lif tar jag ert i utbyte.
— Nåd! bad Andrejanoff.
— Om det i Ryssland ej finns
domare för dylika brott, så måste man
själf skipa rättvisa.
Härvid höll han i handen
pilspetsen, som han tagit ur fickan och
hvarmed Michailow blifvit mördad.
Andrejanoff märkte det ej och
Baburin rispade till honom i nacken,
alldeles på samma ställe där Michailow
träffats. Andrejanoff for upp med ett
gällt skri, men då han märkte att han
endast fått en obetydlig rispa, bad han
åter om förbarmande.
— Det är slut med er,’ sade
Baburin. Jag skall inte göra er något mera
ondt. Sätt er i stolen igen.
Sergius Baburin vände sig bort från
Andrejanoff, och denne började att
hoppas att han undkommit den
hotande faran. Han, som nyss bedt om
förbarmande, började åter uppgöra
planer om att sedan oskadliggöra Baburin
och åter sätta sig i besittning af
penningarna.
Men Baburin lämnade ej ännu
rummet.
Dröjande stod han vid tröskeln och
såg lugnt på Andrejanoff, som började
att blifva orolig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
