Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9, september 1906 - Demaskerad. Roman af Headon Hill. Bemyndigad öfversättning för Varia - Kap. XXIV. En nattlig konklav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen, syster, förklarade Rattray. Ja,
gossen tycks hafva ströfvat omkring i
skogen nästa morgon; han underrättade
sin syster om hvad han hittat och
gjorde det just i detta rum strax innan
er ankomst. Af det sätt hvarpå
Winnie åhörde nyheten, antog jag att hon
plötsligt fått klart för sig, hvem som
burit knapparne, men som jag ju
låtsades vara medvetslös, kunde hon
naturligtvis icke meddela mig hans namn.
Kan man tänka sig en sådan dumbom,
som jag varit att jag icke strax på
fläcken uppgaf min förställning och
tog reda på, hvad hon hade att säga!
Men Alice Redfern skakade på
huf-vudet åt denna själfförebråelse.
— Jag tycker mig se att ni hade
ett utmärkt skäl för att låta bli, sade
hon. Ni önskade att de personer,
hvilka ni misstänker, måtte
kompromettera sig ytterligare, innan ni
öfver-raskade dem.
— Just så, och detta gjorde de
äfven genom att åstadkomma Landon
Tressinghams häktande medelst falskt
vittnesmål — ett vittnesmål, som nog
skulle kommit fram redan vid
likbesiktningen, om icke deras fruktan för
den där förlorade knappen varit, sade
Rattray. Då nu jag, som ingifvit dem
denna fruktan, enligt hvad de trodde,
röjts ur vägen, inbillade de sig tryggt
kunna gå vidare. Men jag borde låtit
allt ihop gå i putten hällre än att låta
det där stackars oskyldiga barnet taga
upp striden för sin fästman, hvilket
jag tror att hon gjort.
— Trodde ni att det var hon, då
ni hörde det där skriket på the Castle?
— Baron de Guérin har blifvit en
sådan mara för mig, att jag verkligen
trodde, medgaf Rattray; jag borde ju
på sätt och vis blifvit glad, men jag
kände mig i verkligheten besviken, ty
jag hade hoppats att spelet, om jag
funnit henne, kvarhållen på slottet
genom tvång, skulle varit i mina
händer, sä att jag skulle kunnat vinna
det pä mitt sätt.
Djup tystnad uppstod i rummet,
medan Alice Redfern koncentrerade
alla sina tankar på de förtroenden, som
gifvits henne.
— Det är ett riktigt mysterium!
sade hon omsider. Om er historia
innehållit någon vink om att miss
Bas-setts behag utöfvat någon dragning
på baronen, skulle jag genast hafva
delat er åsikt — att han haft en hand
med i spelet vid hennes försvinnande.
— Men detta är just fallet, sade
Rattray hastigt, fastän jag inte vetat
det förrän i kväll.
Och nu berättade han hvad han
hört af poliskonstapeln och
skogvaktaren rörande det rykte, som förband
baronens namn med Winnies.
— Då, sade Alice Redfern med
låtsad stränghet, måste jag verkligen säga
att ni är dum, mr Rattray, sannolikt
emedan er bekantskap till kvinnokönet
är begränsad. Damen med
diamanterna och den dekolleterade
klänningen hade sannolikt ställt till ett
uppträde, emedan hon var svartsjuk. Er
teori att baronen haft sin hand med i
spelet vid miss Bassetts
försvinnande är nog inte så långt från
sanningen, när allt kommer omkring.
Återigen blef det tyst, och Rattray
tuggade sina mustascher i ett fåfängt
försök att vederlägga gissningen. Men
han kunde ej finna någon bättre
förklaring på det uppträde han bevittnat,
och han kom till den öfvertygelsen
att denna skarpsinniga unga granskare
af de mänskliga dokumentena möjligen
hade rätt. Och ju längre han
funderade, desto säkrare blef han på att
hon hade rätt.
— Vid himlen, ropade han och
modererade sin röst i sista
ögonblicket, på det att den ej måtte höras
genom det sofvande huset. Jag tror
att ni framdragit den saknade länken,
som plågat mig hela tiden — motivet
nämligen, hvarför Tressingham skulle
anklagas för mordet. Det måste hafva
varit fråga om att slå två flugor i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
