- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 9 (1906) /
580

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10, oktober 1906 - Demaskerad. Roman af Headon Hill. Bemyndigad öfversättning för Varia - Kap. XXIX. Dörren är stängd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Ni är icke i tillfälle att fordra
några garantier, hvåste de Guérin i
telefonen. Jag kan döda er, dår ni
står, och jag kommer att göra det, om
ni inte ger vika, dåre som ni år! Hvar
finns knappen?

— Knappen skulle ej gagna er
något, om ni hade den, svarade Rattray.
Jag har tillrådt mr Tressi ngham att
engagera en detektiv för att spåra upp
ågaren till en sådan knapp, såsom
varande bästa sättet att försvara sig
mot ert falska vittnes nedriga
beskyllning.

— Bah! lydde baronens hånfulla
svar, troget återgifvet i apparaten, en
detektiv skulle behöfva månader för
att sätta ihop den beviskedja, som ni
och miss Bassett af en slump råkat
falla öfver. Det skulle dessutom ej
tjäna till något utan er som vittne för
att säga hvar ni hittat den. En gång
för alla, hvar finns knappen?

— Det tänker jag inte säga er, lydde
svaret.

Telefonen tystnade, och Rattray
skyndade att hänga upp luren, icke
vetande om den möjligen skulle göras till
ett verktyg för hans död genom
elektricitet. Hållande sig försiktigt midt i
rummet ansträngde han alla sina
tankar för att klargöra sig sin
belägenhet. Det var tydligt att han måste
taga sina mått och steg för att
und-slippa, ty han kunde icke stå kvar där
orörlig till evig tid. Att göra detta skulle
vara att själf verkställa dödsdomen,
som fällts öfver honom. Först skulle
han sjunka till golfvet af utmattning
och sedan skulle han dö af svält utan
att behöfva något bistånd från baronens
snillrika uppfinningar.

Och likväl, då hans blick för
tjugonde gången gled rundt i rummet,
kunde han icke hitta något enda
smyghål eller någon öppning, som skulle
kunna försökas utan att utsätta sig för
’ den dödande strömmen. För att öppna
fönsterluckorna skulle han nödgas
beröra järnstången, som stängde dem,

för att försöka dörren i sidoväggen
måste han lägga sin hand på
måssings-handtaget, och han hade redan gjort
smärtsamma erfarenheter i fråga om den
fara, som uppstod genom att beröra
järndörren, genom hvilken han trådt in.

Det var omöjligt att upptäcka, om
någon af dessa utgångar skulle kunna
nyttjas utan att beröra någon metall,
som kanske innehölle en dödlig
laddning.

Det föll honom in att om han blott
kunde hitta trådarne, medelst hvilka
de olika töremålen elektrifierades från
det dolda batteriet, skulle ban kunna
afbryta strömmen, medan han höll sig
själf isolerad. Men de hade blifvit
gömda allt för slugt under golfvet
eller i väggarne, för att han skulle
kunna upptäcka dem utan verktyg, som
han ej hade. Att krossa knappen, med
hvilken baronen gifvit honom stöten,
skulle ej tjäna till något, emedan man
säkert nog vore i stånd till att
kontrollera systemet utifrån lika väl som
inom rummet.

Uppfinningen var tydligen icke af
färskt datum afsedd endast för hans
förstörande, utan den var en dödande
fälla, utspekulerad af usla människor
och mödosamt iordningställd af
skickliga händer — en fälla, till hvilken de
Guérin kunde narra obekväma
motståndare, som ansatte honom för hårdt
och på så sått göra sig utaf med dem.
Rattray ryste, då han undrade, om han
vore första offret i denna ohyggliga
håla, eller om han endast vore en af
en lång lista sådana, som korsat
fransmannens brottsliga stig.

Plötsligt, innan han ännu fattat ett
beslut, blef han medveten om två nya
vädjanden till hans sinnen — det ena
till hans öron, det andra till hans
lungor. Någonstans i närheten af taket
hördes ett svagt puffande ljud, snarlikt
det sakta arbetandet af en blåsbålg
eller af en tandläkares lustgasapparat,
när den hörs från ett angränsande rum.
På samma gång märkte han att han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:00:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1906/0583.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free