Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12, december 1906 - Utanför lagen. Af Anna-Lisa Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dukades fram och unga fru Margit
åtog sig bestyret med kaffekokningen
och hon var helt stolt öfver det goda
resultatet. Ett par timmar försvunno
snabbt och innan någon visste ordet
af låg mörkret öfver nejden och
manade till uppbrott. Vid stranden
spändes skridskorna på och pratet och
skämtet tog åter vid, medan man väntade
på ett par, som blifvit försenade uppe
hos fiskarns.
Bortom holmen låg isen klar och
blank och lockande. Leslie och
Ingegerd gjorde en tur dit ut, de andra
ropade åt dem att vända om, men de
hörde icke på varningen, utan
fortsatte. Det gick i susande fart, som då
vinden far fram öfver klara vågor, allt
längre lockades de ut på den
spegelblanka isen. Plötsligt gick ett mörkt
moln öfver månen och de voro
liksom insvepta i nattens dunkel. En
skarp vindstöt kom tjutande från
haf-vet och genomisade dem. Då vände
de och försökte hinna upp de öfriga,
men de sågo icke en handsbredd
framför sig, så började snön falla, först
i stora, mjuka flingor, sedan kom
yrsnön, hvass, stickande som nålar. Nu
var det omöjligt att hvarken höra eller
se och Leslie Seafort kände en rysning
vid tanken på deras belägenhet. De
åkte på måfå i hopp om att finna
åtminstone holmen, men den tycktes
försvunnen i snöstormen. Ovädret
tilltog, vinden jagade fram med ett
ohyggligt hvisslande larm. Leslie grep allt
fastare om de små kalla händer han
höll i sina, framåt ilade de, utan att
säga ett ord, förblindade af snön, som
yrde ned från den svarta himlen.
Så hördes ett fasansfullt dån, som
öf-verröstade stormens raseri, endast
Leslie visste hvad det betydde — isen
gick upp från hafvet.
Allt snabbare ilade de framåt i
mörker och tystnad och båda visste, att
skuggan af döden följde i deras spår.
Till slut sjönk Ingegerd utmattad ned
på isen, då böjde han sig ned och
lyfte henne på sina domnande armar
och åkte framåt med sin nästan
medvetslösa börda. På nytt hördes dånet
från hafvet, men starkare än förut och
alltjämt fortsatte Leslie sin kamp för
lifvet. Så snafvade han öfver något
på isen, en liten trädgren, som lät
honom hoppas, att en strand var nära.
Han tog några steg framåt, stötte mot
ett träd och visste, att de voro på fast
mark. Han sjönk utmattad ned på
stranden, alltjämt med Ingegerd i sina
armar. Nu hördes ett tredje dån och
isen gick upp längre ut.
Då han hvilat en stund tog han af
skridskorna och hjälpte upp sin
olyckskamrat, tillsammans försökte de leta
ut hvar de befuno sig, men mörkret
var för djupt och det tycktes hvarken
finnas väg eller stig. Blindvis gingo de
framåt, snafvande öfver trädrötter, här
och där stötande emot träd och buskar,
men alltjämt fortsatte de sin tröstlösa
vandring. Vid en krökning af vägen
befunno de sig plötsligt i fullständigt
lä. Leslie strök eld på en tändsticka
och såg, att de befunno sig vid en
utskjutande berghäll, som visade
ingången till ett slags grotta. Han gick
dit in och satte sig där med Ingegerd,
det var bättre här i lugnet än att
planlöst gå ute i mörkret och stormen.
Han såg på sin klocka, den var half
ett på natten, klockan sju hade de
lämnat holmen, så länge hade de
alltså irrat omkring! 1 hvilken oro skulle
icke de andra vara!
De båda vilsegågna sutto inne i
grottan, tätt tryckta intill hvarandra för
köldens skull. Ute rasade stormen
vildare än förut, men härinne var det
ljufligt lugnt. En djup domning smög
sig öfver Ingegerd och hennes hufvud
sjönk ned mot Leslies skuldra. Han
greps af förskräckelse, ty om hon nu
gåfve efter för tröttheten skulle hon
troligen aldrig vakna mer. Varsamt
reste han henne upp och tvang henne
att vakna, mörkret var för djupt för
att de skulle kunna se hvarandra, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
