Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Skapelse-legender hos den gamla tidens kulturfolk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som några stjärnor förtäras i Gehennas eld, emedan de
ej börjat lysa, då Elohim befallde dem att göra det.
Stjärnorna äro här således »onda änglar», det vill säga
gudar, som afsatts af öfverguden.
Skillnaden mellan den kaldäiska skapelsehistorien och
den judiska ligger hufvudsakligen däri, att den senare är
monoteistisk, medan den förra är polyteistisk dock med
tendens till monoteism, i det solguden Marduk framträder
såsom alltings, äfven gudarnas, behärskare.
I den judiska kosmogonien finnas äfven spår af den fe-
Fig. 3. Guden Shû åtskiljande Nûît (himlen) och Sibû (jorden),
tecknad af Faucher-Gudin efter en målning" på en i Turin-museet
befintlig mumie-kista.
niciska skapelsesagan om världs-ägget uti uttrycket »Elo-
hims ande rufvade (vanligen öfversatt sväfvade) öfver
vattnet». Spår af berättelsen om striden mellan Marduk
och Tiâmat finnas äfven i sägner om hafsvidundret Levi-
atans eller Rahabs öfvervinnande af Jahve.
Från kosmogonisk synpunkt erbjuder således den judiska
och därmed den kristna framställningen af världens ur-
sprung ej någon högre grad af originalitet.
Något yngre än de första kaldäiska framställningarna
världsdaningen, men dock af mycket hög ålder äro de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
