Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Den nya tidens inbrott. Flertalet af bebodda världar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medla mellan sin egen uppfattning och Newtons, som ju
var allmänt erkänd såsom motsvarande verkligheten, säger
Swedenborg, att den senare motsvarar det fallet att hvirf-
velrörelsen skulle växa mot hvirfvelns kant, hvilket ju
emellertid alls icke motsvarar planeternas rörelse enligt
Newtons lag och för öfrigt är nästan otänkbart.
Hos Swedenborg finnes en antydan, att han anser vin-
tergatan spela samma roll inom den synliga stjärnvärlden,
som solens rotationsaxel inom planetsystemet. Solarna
med dem omgifvande planetsystem skulle ligga packade
kring den stora världsaxel, som löper fram genom midten
af vintergatan. Enligt denna uppfattning borde vinter-
gatan se ut som ett halfcirkelformigt bälte på himmelen,
medan den är ringformig. På samma sätt kunde enligt
Swedenborg ännu större system tänkas, i hvilka vinter-
gatesystemet utgör endast en liten del. Dylika tankar
upptogos sedermera och bearbetades af Wright (1750),
hvilken troligen ej kände Swedenborgs tankegång och
antog att vintergatan motsvarar solsystemets ekliptika, af
Kant (1755), som knappast tillagt något till Wrights fram-
ställning, och af Lambert, som antog, att solarna fylka
sig till stjärnhopar, dessa till vintergator o. s. v. (1761).
Man kan med skäl fråga, hur det kom sig, att Sweden-
borg, som beundrade Newton, likväl ej upptog hans stora
resultat i sitt system. Svaret blir det, att Swedenborg
var så genomträngd af den tanken, att allting i världen,
det stora såväl som det lilla, är gjordt efter samma mo-
dell. Det var tydligen för honom omöjligt att tänka sig
någon verkan på afstånd mellan himlakropparna, då dylik ver-
kan eljest är oss främmande. Newtons stora upptäckt mötte
också på flera håll denna invändning, och Newton själf var
icke alldeles okänslig för densamma. Och så lät Swedenborg
Descartes’ hvirfvelteori utgöra grundtanken i sitt kosmogo-
niska system. Swedenborg tyckes ej ha haft känsla för
den fysiska omöjligheten uti sina åsikter och särskildt ej
för deras fullkomliga oförenlighet med den newtonska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
