Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slutsatser, hvartill man kommit beträffande deras banor och rörelse
i rymden.
För iakttagaren förete sig meteoritfallen på ett helt annat
sätt än stjernfallen. De senare, liknande ljudlöst framglidande
gnistor, undgå lätt vår uppmärksamhet, då däremot meteoriterna
oftast med bländande sken samt buller och brak gifva sin
ankomst tillkänna. Men såväl ljuset som ljudet äro af mycket
varierande beskaffenhet. I vanligaste fall framträder
meteoriten i luftens aflägsnare rymder såsom en lysande punkt, eller
vid dager såsom ett ljust moln. Ljusutvecklingen tilltar
hastigt i styrka, och snart har ljuspunkten växt ut till en kula af
större eller mindre, skenbar diameter, som, utkastande flammor
och dragande efter sig en lysande svans eller en småningom
afsmalnande strimma, sprider ett sken, tillräckligt starkt att
förnimmas vidt omkring. Sedan ljusutveckringen fortfarit några
sekunder, höres vanligen en eller flere smällar såsom af
exploderande fyrverkeripjeser, fastän starkare, därpå buller och brus
i luften, hvilket af dem, som råka blifva vittnen till sådana
tilldragelser, skildras mycket olika, såsom bullret af rullande
vagnar, brusande vatten, åskdunder, hvisslande och hväsande
läten o. s. v. Det är tydligt, att dessa olika förnimmelser
hafva sin förklaringsgrund dels i observatörens fantasi, dels i
afståndens och lokalitetens olikhet.
Ljusutvecklingen vid meteoritfallen har naturligtvis samma
orsak som vid stjernfallen, nämligen den genom gnidning mot
luften frambragta värmen. Ljudet åter är en följd dels af
meteormassans explosion, dels af de nedfallande styckenas
friktion mot luften och deras stöt mot jorden. Egendomligheterna
af de läten som förnimmas, och hvilka äro högst olika med
dem som förorsakas t. ex. af en kanonkula, kunna förklaras
genom den långt större hastigheten, hvilken måste förorsaka,
att luften ej hinner vika undan, utan förtätas under utveckling af
ett oerhördt starkt tryck på meteormassans undre yta. En
större luftmassa tvingas därigenom att deltaga i rörelsen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
