Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
meteoren omgifves med ett glödande gashölje, hvari afslitna små
meteorskärfvor oupphörligen förbrännas, sålunda förlänande den
i sig sjelf föga lysande gasen lifliga färger. Genom detta
gashölje ökas massans skenbara storlek högst betydligt.
Alla meteoriter, som nedfallit på jorden, äro öfverdragna
med en mörk skorpa, vanligen glanslös, af olika tjocklek
och uppkommen genom massans smältning på ytan, hvarför
skarpa hörn och kanter icke hällar förekomma. Den höga
temperaturen hos meteoriternas yta har flere gånger blifvit
direkt observerad, särskildt vid meteorstensfallet vid Hessle i
närheten af Upsala den 1 Januari 1869, då en person från isen
på sjön Lårstaviken upptog en af de nyss fallna
meteorstensbitarna och fann den varm »som hade den varit utsatt för
solen under en het sommardag». Däremot måste meteoriten vid
sitt inträde i jordens atmosfer, sedan den sväfvat omkring i den
kalla, tomma rymden, vara vid mycket låg temperatur, hvilket
äfven observerats vid ett meteoritfall i Ostindien 1860. Där
föllo nämligen stycken, tydligen tillhörande en större meteorit,
hvilka voro så kalla, att de för kyla ej kunde upptagas med
blotta händerna, och pågjutet vatten frös genast till is.
Sannolikt hade dessa stycken utgjort delar af en massa, så stor, att
värmen från ytan ej hunnit under fallandet tränga igenom till
det inre, hvilket sålunda bibehållit rymdens låga temperatur.
Med afseende på den kemiska sammansättningen hafva
meteoriterna blifvit indelade i järn- och stenmeteoriter. De
förra, som äro vida sällsyntare, bestå nästan uteslutande af rent
järn i förening med små qvantiteter nickel samt svafvel och
fosfor, men utan inblandning af stenartade beståndsdelar. De
senare, af mer gråaktig färg i brottet, utgöras af en stenartad
massa med insprängda, mörkare, metalliska korn, hufvudsakligast
af järn. En högst märklig egenskap hos nästan alla meteoriter
är deras större eller mindre halt af organiska beståndsdelar,
företrädesvis kol och kolväte-föreningar. Men ehuru således
meteoriterna, hvad järnhalten beträffar, skilja sig ganska
betydligt, så visa de dock i kemiskt och mineralogiskt afseende en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
