Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den babyloniska förbistringen gifver en förklaring af
språkens mångfald och olikhet. Det är också han, som i första
Mose boks andra kapitel lämnar oss den älsta förklaringen
af språkets ursprung:
»Som nu Herren Gud gjort hade af jorden allahanda
djur på marken och allahanda fåglar under himmelen, hade
han dem fram för människan, att han skulle se, huru hon
skulle nämna dem; ty såsom människan allahanda lefvande
djur nämnde, så skulle de heta. Och människan gaf alla
slags fänad och fåglarne under himmelen och djuren på
marken sina namn.»
Visserligen vore det lika obetänkt af språkforskaren,
om han i de vördnadsvärda bibliska skrifterna sökte en
norm för sin uppfattning af språkliga ämnen, som det
skulle vara af naturforskaren, om han i dem ville finna
trossatser, gällande för sin vetenskap. Men liksom
naturforskaren i »Elohistens» sublima skildring af
skapelseförloppets dagar kan föreställa sig motsvarigheter till kosmiska
och geologiska perioder, så kunna också de anförda orden
om namngifvandet af djuren, blott de ej tydas alt för
bokstafliga anses innehålla i sammanträngd bild en åsigt om
språkets uppkomst, som äfven af nutidens vetenskap bör
erkännas vara den riktiga.
I likhet med Jehovisten måste också vi antaga, att
språket icke är människoslägtet medfödt, och att dess ord
ej ofvanefter blifvit lagda i människans mun. Hon har
själf skapat det. Och hon har gjort detta successivt. Djur
och fåglar, och med dem alla andra naturens lefvande och
liflösa alster hafva hvart efter annat trädt fram för
människans blick; i samma mån som hennes bekantskap med
den verld, i hvilken hon lefver, hunnit vidgas, har hon
också funnit anledning att skapa nya ord i sitt språk. Som
barnet, när dess själ börjat vakna, och som den döfstumme,
hvilken sättes i skola, lär äfven mänskligheten först så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
