Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. En avvänd fara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En avvänd fara.
Den maktlösa kommittén vände hem igen, tänkande ting,
för ärekränkande för att kunna sägas högt.
— Ja, nu ha vi gjort, vad vi kunna, och få överlämna resten
åt försynen, sade Jane med en omedveten efterhärmning av fru
Lyndes ton och sätt.
— Jag undrar, om pastor Allan skulle kunna uträtta någon-
ting, sade Diana.
Anne skakade på huvudet.
- Nej, det tjänar till ingenting att besvära pastor Allan,
helst som deras lilla barn just nu är sjukt. Judson skulle nog
slinka från honom lika behändigt som från oss, fastän han nu-
mera har börjat gå i kyrkan ganska regelbundet. Det är bara
därför att Louisa Spencers pappa är församlingsföreståndare och
mycket noga med så’nt där.
— Judson Parker är den enda karl i Avonlea, som skulle
falla på idén att hyra ut sitt staket, sade Jane harmset. - Inte
ens Levi Boulter eller Lorenzo White skulle nedlata sig till sa-
dana skurkstreck, hur näriga de än ä’ . . . De skulle ha för
mycket undseende för den allmänna meningen.
Den allmänna meningen blev i sinom tid enhällig och föga
smickrande för Judson Parker, men saken var inte hjälpt med det.
Judson skrattade i mjugg och låtsade som om det regnade, och
Avonleas samhällsförbättrare sökte försona sig med den bittra nöd-
vändigheten att i en snar framtid se en av de vackraste vägarna
vanprydd av skrikande annonser.
Då, på nästa sammankomst, reste sig kommitté-medlemmen
Anne Shirley helt lugnt och meddelade, att herr Judson Parker
bemyndigat henne att underrätta föreningen om att han övergivit
sin ursprungliga plan att på sitt staket göra reklam för apotekarens
piller och plåster.
Jane och Diana stirrade, som om de ej kunde tro sina öron.
Den parlamentariska takten, som man var mycket noga med inom
A. S. F., förbjöd dem att ögonblickligen ge luft åt sin nyfikenhet,
men sedan sammankomstens officiella del var undanstökad, bönföll
man Anne om förklaring på gåtan.
Anne hade ingen förklaring att .ge. Judson Parker hade
hunnit upp henne på landsvägen kvällen förut och sagt henne, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
