Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Nya äventyr - XIX. En lycklig dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En lycklig dag.
Näi flickorna åter voro pa väg hem, Diana körande och Anne
hållande det eftertraktade fatet ömt i sitt knä, upplivades de gröna,
av regnet uppfriskade vildmarkerna kring Granallén av klingande
flickskratt.
Jag ska roa din faster Josephine med beskrivningar på
allt, vad vi upplevat denna eftermiddag, när jag far till stan i mor-
gon. Vi ha haft det ganska besvärligt, men det är Gud ske lov
överståndet nu. Fatet har jag, och regnet har bundit dammet på
det härligaste sätt. Alltså - slutet gott, allting gott.
Vi ä inte hemma ännu, sade Diana en smula avkylande,
och ingen vet, vad som kan hända oss dessförinnan. Du är en
sådan människa, som råkar ut för äventyr, Anne.
— Ja-a, det är somliga, som det faller sig så naturligt för
att råka ut för äventyr, sade Anne belåtet. — Det är som en sorts
medfödd begåvning, som man antingen har eller också inte har...
XIX.
En lycklig dag.
— Jag tror i alla fall, hade Anne en gång sagt till Marilla,
att de trevligaste och ljuvligaste dagar äro de, då det inte händer
någonting så särskilt märkvärdigt eller spännande, utan man bara
njuter av sina enkla små nöjen, som komma glidande så fint och
nätt efter varandra som pärlorna på ett pärlband.
Livet på Grönkulla var fullt av just sådana dagar, ty Annes
äventyr, vare sig av den roande eller den förtretliga sorten, hände,
som väl var, ej alla på en gång, utan voro spridda utöver hela
året, med långa mellanperioder av oskyldiga, lyckliga dagar, fyllda
med arbete och drömmar och skratt och läxor.
En sådan dag kom i slutet av augusti. På förmiddagen
rodde Anne och Diana de förtjusta tvillingarna över sjön bort till
sandstranden, där de fingo plocka dallergräs och springa barbenta
i vågsvallet, över vilket vinden sjöng en gammal melodi, som den
lärde, när världen var ung.
På eftermiddagen vandrade Anne ned till gumman Irvings
149
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
