Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. En lycklig dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En lycklig dag.
stuga för att hälsa på Paul. Hon fann honom utsträckt på den
gräsbevuxna sandvallen invid den tjocka furuskog, som gav stugan
skydd mot norr, fördjupad i en sagobok. När han fick syn på
henne, sprang han glädjestrålande upp.
— O, så roligt det var, att fröken kom, sade han ivrigt. —
Farmor är borta. Ni kan väl stanna och dricka te med mig, säg?
Det är så tråkigt att äta kvällsvard alldeles ensam — det förstår
nog fröken. Jag hade smått funderat på att bjuda in Mary Joe
att dricka te i sällskap med mig och prata, men jag tror inte far-
mor skulle tycka om’et. Hon säger, att di franske ska man hålla
kort. . . Det är för resten rätt svårt att prata med Mary Joe. Hon
bara skrattar och säger: »Maken till honom har jag då aldrig i
min dar skådat.» Och det är inte vad jag menar med samtal.
— Visst ska jag stanna och äta kväll med dig, sade Anne
glatt. — Jag riktigt satt och längtade efter att du skulle be mig ...
Alltse’n jag var här förra gången, har det vattnats så i munnen på
mig efter litet mera av din farmors rara vörtlimpa.
Paul såg mycket allvarsam ut.
— Ja, fröken, berodde det på mig, sade han och blev stå-
ende framför Anne med händerna i fickorna och en bekymrad min
i sitt vackra lilla ansikte, så skulle vi skära upp en hel halv limpa...
Men det är Mary Joe, som bestämmer det. Innan farmorreste,
så hörde jag henne säga till Mary Joe, att hon inte skullefå ge
mig nå’n vörtlimpa, för den var för mäktig för min lilla mage...
Men kanske Mary Joe skär upp litet åt er, om jag lovar att inte
äta någon. Låt oss hoppas det bästa.
— Ja, låt oss det, sade Anne, som fann denna gladlynta filo-
sofi högst tilltalande. — Och om Mary Joe visar sig hårdhjärtad
och inte vill ge mig n’ån vörtlimpa, så gör det inte det allra
minsta, så det ska du inte vara orolig för.
— Är ni säker på, att ni inte blir ledsen? frågade Paul
ängsligt.
— Alldeles säker, min kära lilla pys.
— Då ska jag inte oroa mig på förhand, sade Paul med en
djup suck av lättnad, i synnerhet som Mary Joe mycket väl låter
tala med sig . . . Hon är av naturen rätt beskedlig, men hon har
fått lära sig här i huset, att det duger inte att göra tvärtemot vad
150
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
